Blogginlägg den 16/5
Att leda och att frysa
Nu har halva tiden till havs passerat och vi befinner oss i Kielkanalen efter att ha tillbringat ett dygn i Hamburg. För egen del var det lite skönt att få fast mark under fötterna och befinna mig på Moder Jord, där jag kände att jag hade kontroll när jag spatserade längst gatorna i Hamburg. Det är en av de saker jag finner svårast ombord, att jag saknar kontroll. I vardagen har jag kontroll på det mesta av praktisk natur runt omkring mig. Här ombord har jag lämnat över den i händerna på främlingar. Jag är van att leda mitt eget arbete och jag är van att känna kontroll.
Till en början kände jag ett behov av att skapa min kontroll, för att reda ut timmarna och tillvaron. Något som efter ett tag blev ansträngande eftersom jag inte hade en aning om vad som skulle hända i någon situation. Efterhand kunde jag släppa efter och låta mig ledas. Om ledarskapet ombord hade varit trevande, otydligt eller svagt hade jag inte lämnat över mig till att låta mig ledas. Istället hade jag försökt att ta över kontrollen (begå myteri). I en sådan här konkret verklighet blir det tydligt med hur väsentligt det är med ett tryggt och tydligt ledarskap, men också med styrning utifrån värme och humor. Det behövs även i ett arbete som är mer abstrakt till sin natur (administrativa tjänster, exempelvis), men det är svårare att identifiera dåligt ledarskap i den verkligheten, eftersom det finns en viss fördröjning mellan handling och resultat. Här, ombord på Falken, efterföljs handlingen av ett direkt resultat. Hade befälen ombord visat tveksamhet eller varit otydliga hade det visat sig i resultatet omgående och ingenting hade fungerat. Det hade också visat sig i resultatet om det rådde arrogans och översitteri (myteri igen). Istället för att förlora kontrollen har jag kunnat släppa den, om än succesivt. Att det sker succesivt beror på att jag är som jag är, inte på grund av någon annan.
Första dygnet ombord fick vi besked om att det bara är lata personer och idioter som fryser. Jag har frusit varje dag sedan jag klev ombord. Inte konstant, men intensivt under vissa stunder. Trots underställ, byxor, dubbla tröjor, jacka, mössa samt regnskydd, har detta varit möjligt. Något som för mig har varit nyttigt att känna, är att känslan av att frysa finns i flera olika nyanser. Tidigare upplevde jag ett konstant lidande i frysandet, nu när jag är klädd och ändå fryser, är det som att frysandet är en erinring, vet dock inte om vad. Kanske en erinran om att jag är lat, eller möjligen att jag är en idiot. Jag vågar dock påstå att jag i sådana fall inte är den enda idioten ombord.
Jag vill ge en kram till alla mina kära på fastlandet och i synnerhet till mina två älskade barn, Alice och Sune.
Med värme
Ylva Thomander
