God kväll! I denna stund är Falken på väg in i floden Elbe och vi förväntas lägga till i Hamburgs hamn i morgon strax efter att frukostkaffet värmt våra kroppar. Detta efter att tillbringat snart tre dygn till havs (kan en sång om det). Jag som skriver har raskt ändrat mitt liv från ett ordinärt ämbetsrum till segelfartyget HMS Falken. Jag fick frågan för en vecka sedan om jag ville åka med då det saknades elever, och utan att veta vad jag tackade ja till, svarade jag tveklöst ja. För mig är det utmanande att gå utanför min comfort zon och tillbringa flera dagar till havs tillsammans med ynglingar i ålder med mina barn.
Sedan jag klev ombord på Falken har jag lärt mig massor, både om segling och om mig själv. Det här är en veckas lång utbildning i sjömanskap och för mig även en personlig utveckling. Det första vi skulle göra innan vi fick bära ombord vår packning, var att klättra upp för masten på styrbord sida och ner på babord sida. Jag kom två-tre meter upp i nätet innan jag fick vända och klättra ner, vilket var en bedrift för mig. Jag kan inte annat än imponeras av dessa unga matroser som tveklöst klättrade upp nästan femtio meter (kan vara en lätt överdrift, men min känsla var femtio meter – minst). Vissa av dessa ungdomar hade aldrig tidigare varit ombord på ett segelfartyg eller ens en segelbåt, ändå hade de målet i sikte och tvekade inte en sekund när de tog tag i vanten och började klättra upp, steg för steg.
Känslan av att leva, vara vid liv, är stor till havs. Även om jag saknar att jag inte får ha min egentid, byta om i avskildhet, att få vara i min ensamhet en stund, finns det mycket här ombord som väger upp. Kaffet har aldrig smakat så gott, maten är helt underbar vilka kockar (jag hoppas att de har hög lön). Bara att få uppleva natten på ett öppet hav inrymmer en mångfald utan dess like. Att få betrakta när solen går upp i horisoneten, höra vågorna, seglet som slår, vinden… det går inte att beskriva, det måste upplevas.
Det är också en ynnest att få ha tillgång till så många kunniga i besättningen som svarar på alla våra frågor, är ständigt till hands, alla tider på dygnet. Även om jag i framtiden inte kommer att användning för allt som jag får möjlighet att lära mig ombord, så tror jag att all kunskap är bra att ha. Ju mer vi vet om någonting, desto större förståelse får vi för det som finns omkring oss.
När jag satt fram i fören som utkik klockan tre på natten och blickade ut över de (för mig) ganska vilda vågorna med bara stjärnorna och månen som ljus, kunde jag inte låta bli att tänka på flyktingströmmen över medelhavet. Den fasa som det mörka havet kan ge, den skräck som människorna i de utsatta situationerna måste känna. Det var med en ödmjukhet för livet jag satt där under stjärnorna och kände mig trygg och fri ombord med människor som jag litade på. Ödmjuk inför det faktum att jag befann mig på ett segelfartyg, som för besättningen nästan är som ett hem. Där jag var välkommen. Är välkommen.
Avslutningsvis vill jag citera Kenta. Try it, you´ll like it.
Vid tangenterna
Ylva Thomander
Skyddsövningsgenomgång
S
Arbete på däck
Sol
Nöjd
Segelbåt
Toppsegel