432
Tid har aldrig gått så fort och samtidigt långsamt på samma gång som den gjort den här resan.
Jag, elev Samuel Karlsson har under den här resan spytt 13 gånger varav de första 12 gångerna var det första dygnet då jag snittade 1 spya varje vaken timme och den 13:e gången var i slutet på andra dagen. Så himla nära att klara ett helt dygn utan spya, men jag var inte riktigt där än.
Att vara uppe i masten var min svaga sida, där spydde jag 3 gånger på 1 timma första dagen och även den 13:e gången var uppe i masten. Aldrig har tiden gått så långsamt för mig som den första resan till La Palma, jag kände mig efterbliven som valt att följa med på det här och alldeles svag var jag i kroppen efter all spya och eftersom jag inte hade någon aptit. Men jag kan säga med stolthet att jag fortsatte att kämpa även fast jag kanske inte var så mycket till utkik under de första två dagarna. Den tredje dagen var det åter igen dags att klättra upp i masten. Mitt vaktpass började 04:00 och det var min tur att gå upp i masten kl. 07:00, alltså sist av alla i min vakt. Jag hade lite ångest för att gå upp och ville inte till en början men jag tröstade mig själv med att jag inte ätit något så jag visste att jag inte skulle råka spy på någon nere på däck iallafall. Långsamt mot min vilja klättrade jag ensam upp i mörkret utan att veta att vändningen äntligen var här. Till min förvåning blev jag inte alls sjösjuk och 07:30 fick jag känna solens alla strålar i ansiktet. Bara 15 minuter senare var jag helt färdigtinad från att frysa så otroligt mycket under de första 3 timmarna av dagen, utsikten var helt fantastisk med solen i horisonten och jag kände en stark glädje inom mig. Stirrandes ut mot soluppgången såg jag i ögonvrån en delfin för första gången i mitt liv flygandes tillsammans med Falken, sen från ingenstans kom 4 till simmades tillsammans med oss i harmoni. Jag såg allting alldeles utmärkt med solen i ryggen som värmde mig, det var riktigt mäktigt. För första gången på två dygn hade jag äntligen aptit och när jag kom ner från masten fick jag reda på att det fanns nutella till frukost och det var även kanel i gröten. Sittandes njöt jag av frukosten när jag fick reda på att vi låg före i schemat och skulle lägga till kl. 10, alltså 6 timmar tidigare än planerat. Det var helt overkligt hur allting föll perfekt på sin plats. Vi fick upptäcka Santa Cruz de La Palma på vår permis, vilket var en helt fantastisk fin stad och jag hade hur kul som helst. Den enda tanken jag hade på kvällen var att jag skulle kunna spy 1000 gånger om för att få en sådan perfekt dag igen, då allt faller på sin plats.
Nu sitter jag här i Las Palmas de Gran Canaria, två veckor, massa öar och 13 spyor senare och de ända klara minnena jag har från första resan är delfinerna, den goda frukosten och den fina staden. Jag vet inte om det är en försvarsmekanism men alla dåliga minnen är så gott som borta. Tiden har gått lika fort som att knäppa med fingrarna nu i efterhand men jag kommer ihåg hur tiden gick i slowmotion när jag mådde som sämst. Den här resan har varit sjukt kul och jag har skaffat vänner och erfarenhet för livet. Jag är nu mera också professionell på att spy.
Tiden fanns aldrig, och den är oändlig.