Känslan av att vi anlänt till slutmålet är nu påtaglig för alla. Framför oss visar sig det vackra Vigo upp i panoramavy. Därför tänkte jag förmedla lite tankar om vårt äventyr som vi varit med om. Det tog oss nio dygn att komma fram till vår destination. Nio dygn av sömnbrist, posttjänst, sjösjuka och underbart seglingsväder. Samtidigt dyker tudelade känslor sakta upp för eleverna, det härliga sjömanslivet ombord med kamratskap och tydliga rutiner kontra verkligheten där hemma. Alla människor växer som individer när de ställs inför utmaningar, svårigheter som vi inte är vana vid, svårigheter vi känner rädsla inför. Det gäller att ta sig över dessa mentala hinder som står i ens väg och överbrygga dem. För det är endast när vi bestämmer oss för att ta oss an svåra uppgifter och överkommer våra rädslor, som ni utvecklas.
Det känns närmast som evigheter sedan vi mönstrade på i ett soligt Las Palmas. Det vi lämnade bakom oss var det trygga, säkra och fasta land, en omgivning som vi kände till. För att kliva in i ett stundande äventyr med skräckblandad förtjusning. Ganska tidigt efter vi kastat loss så kom första hindret, sjösjukan. Inte många kunde värja sig från denna plåga, hur mycket de än ville eller försökte. ”Havet tar.. och havet ger”. Dock tog det tre dygn innan samtliga var uppe på fötterna igen.
Uppgifter som tidigare uppfattades av vissa som berg att bestiga, till exempel utkik mitt i natten, blir plötsligt bara kullar. Dessa kullar blir med tiden endast små ojämnheter i vägen. Det som från utsidan verkar skräckinjagande blir för den enskilda personen endast en arbetsuppgift som vilken som helst. Människan är därmed enormt anpassningsbar.
Nu är det inte många timmar kvar av detta äventyr och jag tror säkert där finns många oroliga föräldrar och käraste där hemma som längtar efter någon. Så har det troligen varit i alla tider. Vi har sett mycket längs vägen hit, allt från hård kuling och dimma till stiltje, från solklar himmel till regn.
Idag handlar det om städa och rengöra fartyget innan vi kan gå in i Vigos hamn.
Vill passa på att tacka all personal på HMS Falken för deras engagemang, tålamod, gästfrihet och professionalism. Tack för en oförglömlig resa, som vi kommer ta med oss hela livet.
Vänliga hälsningar
Lärare, Emil Andersson, Bernadotte Malmö
”Det är en strimma hav.. det är där min längtan vilar innan den flyger hem” – Edith Södergrann
