Som hemvärnschef när jag ett starkt önskemål. Att konferensen fokuserar mer på och diskuterar frivilligheten. Något som numera är helt centralt för Försvarsmakten – inte bara för Hemvärnet.
Att under otvungna former ta del av olika inlägg samt föra informella samtal är oerhört värdefullt. I lördags var jag på en finsk-svensk försvarsdag och fick en del frågor kring just detta evenemang. Hemvärnet är förresten en av grundorganisationerna till Folk och Försvar. En organisation som jag tycker gör ett mycket bra arbete för att hålla debatten igång när det gäller försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Mötena och diskussionerna som äger rum i konferenssalen, kring matborden och i hotellens korridorer är ovärderliga. Och det är viktigt att så förblir eftersom rikskonferensen är ett av de få evenemang som riktigt sätter ljuset på viktiga frågor.
Jag förväntar mig utifrån mitt ansvarsområde att vi kommer att belysa den utveckling som vi bland annat gör nationellt, att vi för konferensdeltagarna kan beskriva den mycket omfattande utvecklingen som hela Försvarsmakten befinner sig mitt i. Inte minst gäller det utvecklingen av vår personalförsörjning där vi övergår till en frivillig personalförsörjning.
Apropå frivillighet kan jag inte låta bli att reflektera över att vi faktiskt kommer att ha två sorters frivillighet. De står inte i motsats till varandra – men de förtjänar att belysas. Det ena är frivilligheten att påbörja en anställning i Försvarsmakten och den andra, den traditionella frivilligheten, företräds av hemvärnssoldater och personal från de frivilliga försvarsorganisationerna innebär att på ideell basis, med en begränsad ersättning, utbilda sig och genomföra olika nationella insatser. Allt detta vid sidan av den ordinarie yrkesverksamheten.
Därför vill jag sätta mer ljus på frivilligheten. Om det inte blir under den här konferensen vore det bra om det blev på nästa. För frivilligheten har central betydelse för de samlade försvarsansträngningarna.
