Det var en tidig torsdagsmorgon i Örlogshamnen och 33:e minröjningsdivisionens fartyg gjorde sina sista förberedelser för att kunna kasta loss och sätta kurs och fart mot Lettland och Open Spirit 2014. Under nästan tre veckor kommer vi att bedriva verksamhet i Lettland med betoning på vår huvuduppgift som är just minröjning.
Just nu befinner vi oss 1,5 vecka in i operationen. Under den tiden har vi hunnit med en helg till kaj i staden Ventspils och drygt en vecka till sjöss utanför Lettlands kust. Där har fartyget jag tillhör; HMS Sturkö hittills hittat 9 stycken minor och en hel uppsjö med minankare till hela besättningens frustrering.
Mitt namn är Marcus Sjöberg och jobbar Som röjdykare ombord just HMS Sturkö. Min huvuduppgift ombord är att antingen lokalisera, identifiera eller spränga ammunitionseffekter under ytan som fartygsledningen ger order om. I det området vi befinner oss nu var det stor verksamhet under de bägge världskrigen och därför fälldes det också många minor. Man uppskattar att det fortfarande ligger 7000 minor i vårt närområde. Eftersom de flesta minorna från den tiden inte drevs av någon elektronik så finns det inget batteri som kan ta slut och är därför precis lika farliga idag som när de fälldes för 70-100 år sedan.
Arbetsschemat som personalen jobbar i kallas sjövakter och här ombord innebär det att man jobbar 6 timmar och är ledig lika länge, dygnet runt. När man går av sin vakt förfångar en annan vaktstyrka, vilket innebär att fartyget kan verka fullt ut dygnet runt. Jag som dykare går ”dagman” under den här operationen vilket innebär att jag jobbar morgon till kväll med sammanhängande sömn under natten. Detta för att man vill utnyttja oss dykare maximalt under dygnets ljusa timmar då man dyker mer tidseffektivt. Trots att vi får en normal dygnsrytm känner man sig sliten. Efter en dryg vecka med arbetstid från klockan 05.30-21 med dyk i högt tempo börjar jag känna mig mör och trött i kroppen.
För att hitta minor har fartyget en sonar som söker av botten och en del av besättningen är experter på att tolka bilderna som sonaren ger ifrån sig. Om de tycker det är något intressant som sticker ut från mängden får antingen vi röjdykare dyka på det eller så skickar man i vår undervattensfarkost som kan filma objektet. Om det visar sig att det verkligen är en mina så vill man först identifiera den innan man spränger den. Man vill med andra ordet veta exakt vilken typ av mina det är. När den väl är identifierad och vi har fått tillstånd att spränga den så simmar antingen vi dykare ner och lägger en laddning eller så kan undervattensfarkosten göra det. Oftast blir det vi dykare som får göra det eftersom att chansen för en lyckad sprängning ökar med oss.
När det finns tid över till annat än dykeritjänsten så faller jag på de andra matroserna ombord och hjälper till med diverse däckstjänst. Eftersom vi är ett så pass litet fartyg med få sjömän ombord gäller det att hjälpas åt för att få verksamheten att gå runt. Detta är något som är unikt bland flottans fartyg och breddar vår besättnings kunskapsnivå.
I skrivande stund börjar operationen lida mot sitt slut. Vi har sökt av hela området vi har blivit tilldelade och sprängt de minor vi har hittat. Eftersom de andra fartygen i divisionen inte har några dykare kan de inte spränga i samma takt. På grund av det kommer de antagligen vilja ha hjälp med en handfull minor nu på sluttampen.
Så därför; STÄLLNING TILL DYK!
012 SJÖBERG
HMS Sturkö
