Gruppen väckte uppmärksamhet under marschen då de marscherade med två tretungade flaggor från olika länder-
Nijmegen 2017 – En studie i språkförbistringar, kramp och gemenskap
Under en vecka i juli gick den årliga marschen kring Nijmegen av stapeln.
Nijmegenmarschen är en årligt återkommande marsch som 2017 anordnades för hundraförsta gången. Marschen genomförs under fyra dagar och sammanlagt går deltagarna cirka 16 mil á 4 mil om dagen. Första ubåtsflottiljen deltog för sjätte året i rad, detta år dock med något annorlunda förutsättningar än tidigare år. Detta år gick nämligen den svenska delegationen från Första ubåtsflottiljen marschen tillsammans med en delegation ur det norska ubåtsvapnet i en gemensam marschgrupp.
Vägen var inte spikrak
Idén om att Sveriges och Norges ubåtsvapen skulle gå i en gemensam marschgrupp föddes, enligt upphovsmannen Björn, under Nijmegenmarschen 2013. Då gick delegationen från Första ubåtsflottiljen i en marschgrupp tillsammans med svenska soldater från Fjärde pansarregementet, vilket föll väl ut.
Under marschen 2016 fick Björn kontakt med en norsk ubåtsofficer, David, som han samtalade med efter att de gått i mål. Där kläcktes idén om att Sverige och Norge skulle göra gemensam sak i marschen i Nijmegen året efter. Björns norska kollega var positiv till detta förslag och de utbytte kontaktuppgifter för att vidare kunna planera för en gemensam marschgrupp, vilket inte tidigare genomförts i denna typ av konstellation.
Redan på detta stadie var det många frågetecken som dök upp enligt Björn. Men med hjälp och stöd från ubåtsflottiljerna i respektive land och den Svenska Nijmegen-delegationens stab lyckades de bena ut frågetecken efter frågetecken.
– Vår nu före detta ”Head of Delegation”, Ulf Rogermar, ska här omnämnas och skänkas ett särskilt tack, det gick så långt att han svarade på mina telefonsamtal när han satt hemma på sin julledighet! Säger Björn
Detta var första gången i Sveriges 50 åriga deltagande i Nijmegenmarschen som det i den svenska militära delegationen har funnits personal från en annan försvarsmakt. Men med diskussioner mellan respektive försvarsmakt om hur det praktiska skulle hanteras mellan Sverige och Norge fick marschgruppen till slut klartecken.
-
-
Marschgruppen tilldelades en gruppmedalj i form av en så kallad jetong för väl genomförd marsch. Jetongen delades på mitten varav halva återfinns hos det Norska ubåtsvapnet och andra halvan hos Första ubåtsflottiljen i Karlskrona.
-
-
-
Äntligen dags för marsch
Efter en vår av förberedelser och träning stod i juli marschgruppen redo. David och Björn hade hunnit träffas personligen ytterligare en gång efter deras möte i Nijmegen året innan.
Deras andra möte skedde i Bergen då de marschtränade tillsammans. Övriga ubåtsmän sammanstrålade på Camp Heumensoord utanför Nijmegen ett par dagar innan marschstart.
– Väl på plats flöt allt på utan några större svårigheter. Mindre språkförbistringar uppstod givetvis längs vägen, inte sällan utan skratt från både norrmän och svenskar. Säger Björn om stämningen i gruppen.
Björn, som gått marschen flera år tidigare, beskriver att målsättningen för gruppen under marschen alltid har varit att alla skall ta sig över mållinjen. Taktiken för detta har varit att försöka vinna tid genom att lägga in en högre växel på morgonen, för att sedan succesivt dra ner på tempot när värmen kommer mitt på dagen. En taktik gruppen använde sig av även detta år.
– Vi föll alla snabbt in i marschrutinerna. Gå, drick vatten, vila, av med kängorna, byt strumpor, häll salt på gurka, ät. Repetera och gör det igen. 40 kilometer om dagen. Berättar Björn.
Nijmegenmarschen kan närmast beskrivas som en folkfest.
För militär personal inleds dagarna på Camp Heumensoord som ligger ca fem kilometer utanför staden. Därifrån går de in till Nijmegen där de sammanstrålar med ca 40.000 civila gångare. Totalt rör det sig om cirka 45.000 deltagare.
Detta kan ställas i relation till staden Nijmegen där det, när det inte är marsch, bor cirka 160.000 personer. Varje dag går man olika vägar runt Nijmegen, där de olika dagarna blir som bladet på en fyrklöver på kartan. Ingen dag är den andra lik, både vad gäller upplevelser och omgivning.
– Alla byar och städer man passerar genom under de här fyra dagarna har bland annat en sak gemensamt, barn som vill ge ”high fives” till soldater, tills soldaternas händer gör ont – som om det inte räckte med fötterna! Säger Björn och skrattar
Men efter fyra dagar av ”high fives”, sol, regn, blåsor, trycksmärtor, getingstick, skratt, tårar, kramp och ångest över att behöva kliva upp klockan 02 på morgonen efter tre timmars sömn tog vi oss, allihop, över mållinjen. Vi var inte snabbast men vi hade mycket trevligt och många skratt längs vägen. Fortsätter Björn
Efter fyra dagars marsch gick så gruppen i mål i samlad trupp. Den första bilaterala gruppen med utländsk försvarsmakt i Sveriges femtioåriga deltagande sågs som en succé av deltagarna från både Norge och Sverige.
Text: Rebecka Signäs
