Mitt namn är Ida Wikman och är nyanställd sjöman på ubåtsflottiljen. I skrivandets stund sitter jag ombord på HMS Gotland och är ute på min första tur som en del i ubåtens besättning. Som ny ombord är det mycket att ta in. Det ständigt rinnande informationsflödet som följer med alla nya jobb finns självklart på en ubåt också, men sedan kommer det till en hel del saker som man kanske inte tänker på i första hand. Så som en ny dygnsrytm, att bo tätt ihop med 30 andra och känslan av att veta att man befinner sig en bra bit under vattenytan.
Men när det väl har gått ett par vakter börjar man komma in i fartygets rytm. Det är inte längre konstigt att äta frukost precis innan läggdags och att stänga dörrar tyst efter sig börjar gå på rutin. Vattenmassan ovanför oss lämnar tankarna och den härliga gemenskapen blir ett faktum. Det börjar kännas som vilket annat jobb som helst. Nästan.
Vi är just nu ute på övningen SWENEX och har precis genomfört ett intressant delmoment, nämligen ubåtsräddning. Det började med att vi intog bottenläge och satte igång vår nödpinger, för att de andra skulle kunna höra vart vi var och komma till vår hjälp. När ytfartygen började närma sig skickade vi upp rökljus, med förhoppningar om att de skulle få ett bättre hum om vart vi var någonstans. För att skicka nödsignaler inifrån en ubåt på havets botten används en signaltub, som skjuter upp dem till ytan med hjälp av tryckluft. När sedan rökljuset når vattenytan tänds en lyssats och rök börjar stiga från den flytande kroppen. För att de ska kunna skicka ner hjälp till oss behövs en exakt position och det får de fram genom att använda sina aktiva sonarer.
Skulle det här inte fungera eller att vi av någon annan anledning skulle behöva lämna ubåten, innan hjälp skickats ner, kan vi även göra en fri uppstigning. Det går till genom att en person i taget, iförd FU-dräkt, kliver in i slussen och fyller på dräkten med luft samtidigt som slussen fylls med vatten. När slussen är helt vattenfylld och trycket är detsamma som ovanför slussluckan, öppnas den och personen flyter upp till ytan. På ena byxbenet sitter en livflotte som blåses upp genom ett drag i ett snöre. Den nödställde kan sedan klättra upp i den och flyta där tills hjälp kommer.
Det känns betryggande att ha fått se hur en ubåtsräddning går till på plats på botten och under lugna former. Nu är det bara att hålla tummarna för att aldrig behöva nyttja det skarpt!
