Efter ett nytt halvår fyllt av verksamhet har det inför sommaren åter igen börjat bli dags att försöka varva ner och få lite perspektiv på och reflektera över det gångna halvåret – vad vi gjort, vad som hänt, var vi står och var vi är på väg i Försvarsmakten och marinen. Lite av mina funderingar omkring detta, högt och lågt, tillsammans med några bilder från verksamheten, vill jag härmed passa på att dela med mig till er inför sommaren.
Det råder ingen tvekan om att marinens personal förstått vad det handlar om och på ett mycket bra hörsammat vad jag sa i samband med inledningen av Marinstridsdagarna i slutet av januari 2015. Jag tycker alla har gjort bra ifrån sig och är mycket nöjd och stolt över det marinen levererar och åstadkommer här och nu. Hela marinen har satt hög fart redan tidigt under våren, vilket medfört en intensiv övningsperiod med alltifrån grundläggande utbildning på enhetsnivå till komplexa internationella övningar. Trots ett tidigare ganska uselt vårväder har det nu också till vår glädje blivit sommar. Det är väl som Ida sjunger i sin sommarvisa ”Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart…”. Insatsverksamheten i vårt närområde har också ökat och alla förband är numera engagerade med alltifrån bevakningsuppgifter här hemma till framskjuten spaning i Östersjön och utanför västkusten. Vi ska vara beredda att möta och hantera en försämrad omvärldsutveckling var och när den än dyker upp och nu står vi ofta mitt i händelsernas centrum.
Det har etablerats en ny så kallad ”normalbild” som vi nu måste förhålla oss till och vara beredda att agera utifrån. Vid närmare eftertanke bör man nog undvika att använda begreppet ”normalbild”, eftersom det lätt blir en märklig benämning på en situation som snabbt förändats i negativ bemärkelse och som dessutom fortfarande är i förändring. Mina medarbetare och jag arbetar därför ständigt med att anpassa planering och beredskapssättning, för få en så bra och balanserad övnings- och insatsplan som möjligt. Allt går dock inte att förutse utan vi måste även ha beredskap för att kunna möta det oväntade, vilket för marinens del innebär att det då och då kommer bli fråga om beredskapsuppgifter som ligger utanför planeringen. Ett aktivt uppträdande i vårt närområde i kombination med en god nationell försvarsförmåga ska här vara marinens ledstjärna. Jag vet av egen erfarenhet vilka påfrestningar det kan innebära för familj och privatliv, men vill samtidigt understryka att tillgänglighet, marin närvaro och insatsverksamhet är en mycket viktig del av vår vardag, både nationellt och internationellt. Den övnings- och insatsverksamhet vi tillsammans genomför i nationella och multinationella sammanhang bidrar till att bygga säkerhet och förebygga konflikter i vårt närområde.
Under vintern och våren har marinen för fjärde gången, denna gång med ME 04, bidragit till EUNAVFOR operation ATALANTA i Indiska oceanen utanför Somalias kust. Denna gång var vi inte själva utan genomförde insatsen tillsammans med Nederländerna, som bidrog med bland annat amfibiefartyget Johan de Witt. Den svenska delen, där överstelöjtnant Anders Åkermark var kontingentschef, bestod av styrkechefen (Force Commander) konteramiral Jonas Haggren, hans stab, en stridsbåtsenhet och en helikopterenhet. Under mitt besök vid förbandet tillsammans med generallöjtnant Rob Verkerk, Nederländernas marinchef, kunde jag konstatera att vi återigen lyckats skapa ett väl sammansvetsat, professionellt och kvalitativt bidrag till EU:s operation. Samarbetet med Nederländerna har fungerat mycket väl och vi var vid vårt gemensamma besök eniga om att fortsätta undersöka förutsättningar för samarbete, både i insatser som denna men även på andra plan, som t.ex. utbyte mellan amfibieregementet och den Nederländska marinkåren. Jag tror att vi i denna operation ser en bra modell för framtida samarbete i Europa. Att dela på och sätta samman nationella resurser till en helhet i syfte att tillsammans få en bra operativ effekt har här visat sig ha stora fördelar.
Veterandagen den 29 maj är en stor dag för Sverige och för Försvarsmakten. I år kändes det dessutom extra roligt eftersom det redan dagen efter genomfördes en medaljceremoni för personalen i vår senaste internationella insats, ME04. Dessutom strålade solen ner på alla deltagare och åskådare under hela dagen, vilket gjorde hela ceremonin ännu bättre. På veterandagen firar vi de som aktivt deltagit i våra nationella och internationella insatser, våra veteraner och hedrar minnet av dem som stupat. För majoriteten av oss svenskar känns ju krig på eget territorium tack och lov främmande, men för många människor runt om i världen är det vad vardagen handlar om. Att Sverige solidariskt ställer upp och använder en del av vår statsbudget till bistånd samt till att tillsammans med andra försvara fred, frihet och demokrati känns för mig självklart. Jag är i detta avseende stolt över vad Försvarsmakten bidrar med.
I inledningen nämnde jag att marinen under våren som vanligt bedrivit en omfattande övningsverksamhet. Vi har under de senaste åren fokuserat på att delta i multinationella övningar, som t.ex. NORTHERN COAST, BALTOPS, DYNAMIC MONGOUSE, NORTHERN CHALLENGE, CJSE m.fl. Det har varit och är viktigt av en mängd orsaker, inte minst för att öka vår interoperabilitet så att vi kan fungera bra tillsammans med andra. Händelserna i vårt närområde har dock genererat behov av att också genomföra övningar som vi i högre grad själva planerar och styr över. Den ubåtsjaktövning som genomfördes under våren är ett bra exempel på hur vi kan genomföra övningar med särskilt fokus för att öka förmågan inom ett kunskapsområde. Vi strävar även i stor utsträckning efter att påverka övningsinnehållet i de multinationella övningarna, så att vi får maximalt utbyte och effekt av dessa.
I takt med tyngdpunktsförskjutningen från internationella insatser mot nationellt försvar ökar också behovet av att överse det som förr kallades totalförsvarsplanering. På marksidan har de regionala staberna fått ett tydligt ansvar och mandat att börja planera tillsammans med länsstyrelser, kommuner och myndigheter. För marinen är uppgiften inte lika tydlig, men jag anser att vi är primärt ansvariga för samarbetet med Kustbevakningen och Sjöfartsverket med flera myndigheter med ansvar för maritima frågor. Med Kustbevakningen finns redan ett omfattande samarbete och med Sjöfartsverket har samarabete precis inletts. Det handlar om att öka den dagliga operativa effekten, göra effektiviseringar och att påbörja en planering för kris och krig.
För att hålla samman en tydlig linje i utbildning, träning, övning och utvärdering har jag under första kvartalet satt igång ett projekt som kallas ”Blå trossen”, vilket i marinen samordnas av Sjöstridsskolan. Målsättningen med ”Blå trossen” är att tydliggöra och hålla samman utbildning, träning och övningsverksamhet, i syfte att vara väl förberedda att fungera i större nationella och internationella övningar och insatser under 2017 och 2018. Inom ramen för den ”Blå trossen” kommer vi bl.a. särskilt att fokusera på att återta och utveckla vår samlade förmåga till ubåtsjakt och sjömålsstrid. Under nästa år ska projektet vara omhändertaget och fortsatt drivas av linjeorganisationen. Det är här fråga om skapa ordning och reda samt att sätta upp realistiska mål som är kända och förstådda av alla berörda.
Den 23 april lämnade regeringen den försvarspolitiska inriktningen för perioden 2016-2020 till riksdagen. Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centern och Kristdemokraterna står tillsammans bakom den försvarspolitiska inriktningen, vilket innebär att den har en bred parlamentarisk förankring. Att vi nu har en bred säkerhetspolitisk enighet i vår riksdag är en mycket viktig signal till omvärlden. Inriktningspropositionen utgår från den förändrade säkerhetspolitiska situationen i Europa. Den försämrade säkerhetspolitiska situationen innebär förändrade krav på den svenska försvarsförmågan. I propositionen redovisar regeringen en inriktning för att stärka den svenska försvarsförmågan och öka den operativa förmågan i krigsförbanden från och med 2016 till och med 2020.
Även om försvarsberedningens rapport inte är finansierad så är inriktningspropositionen i sig en historisk vändpunkt, eftersom försvarsanslaget för första gången på många år nu ökar. Totalt tillförs 10,3 miljarder kronor fram till år 2019 vilket, även om det inte täcker alla behov som Försvarsmakten redovisat, är mycket glädjande och faktiskt ett trendbrott. Försvarsmakten har nu ett gemensamt ansvar att leverera den operativa effekthöjning och ökade tillgänglighet som förväntas av oss. Nu ska vi fokusera på att göra det bästa med de resurser vi fått, inte fastna i tankar och diskussioner om de resurser vi inte fått. Det är för mig i närtid oerhört viktigt att vi i marinen vidmakthåller vår personal, fartyg, båtar och den materiel vi har så att den fungerar och att vi kan bemanna våra förband.
Den av ÖB och Försvarsministern så kallade ”basplattan” måste alltså fungera om vi ska kunna gå vidare. Det är med den materiel, den personal och den organisation vi har vid våra förband som vi kan leverera den omedelbara operativ effekt som efterfrågas av riksdagen och regeringen. En god leverans av operativ effekt här och nu ger trovärdighet och relevans i samhället, vilket också är en förutsättning för framtida resurstilldelning och utveckling. Vi måste alltså tillsammans visa att marinen är tillgänglig och användbar – Här och nu! Jag möts i många sammanhang av frågor och påståenden kring marinens långsiktiga utveckling, men mer sällan får jag faktiskt frågor om eller förslag på hur vi ska kunna öka tillgängligheten med det vi har. Genom att säkerställa vidmakthållandet och skapa tillgänglighet på våra nuvarande system skapar vi också goda förutsättningar för en långsiktig och stabil marin utveckling. Även om jag vädjar till er att ha ert fokus här och nu, så får vi inte glömma bort att långsiktig marin utveckling är mycket viktig och står därför också högt upp på min agenda. Marinen har också en hel del spännande utveckling framför sig, vilket jag i materiellt avseende nämner lite mer om längre fram i texten.
All utveckling tar sin utgångspunkt hos personalen i vår organisation. Vid årsskiftet börjar vi successivt inta en ny försvarsmaktsorganisation. För marinens del kommer vi att genomföra vissa organisationsförändringar i syfte att på ett bättre sätt anpassa vår marina organisation till verksamhetens krav. Det rör sig inte om några dramatiska förändringar i marinens organisation, men Marinbasen blir då i sin helhet ett krigsförband och vi har även fått beslutat en utökning av den marina organisationsramen. Även detta utgör en historisk vändpunkt då marinen för första gången på många år tillförs personal. I detta sammanhang vill jag här passa på att gratulera och välkomna de marinofficerare som sedan årsskiftet tagit och tar examen och anställts som taktiska officerare och specialistofficerare i marinen, tillsammans med alla övriga nyanställda soldater, sjömän och civila.
Jag är emellertid väl medveten om att marinen på flera håll just nu brottas med hög arbetsbelastning och vakanser och jag har stor respekt för de behov av personalförstärkningar som finns där. De närmsta åren finns det alltså ett ökat behov av att rekrytera, behålla och utveckla fler medarbetare i marinen, vilket vi ska se positivt på. Här blir det fråga om nyrekrytering, men sannolikt även att försöka återrekrytera kollegor som tidigare lämnat marinen för civila jobb. Om du som läser detta är en av dem och är intresserade av att komma tillbaka till oss i marinen är du varmt välkommen att höra av dig till förbandens HR-chefer. Jag vill dock understryka att den personalförstärkning som nu beslutats för marinen är riktad direkt mot fartygsförbanden och där syftande till att förbättra tillgängliget och redundans. Det kommer att medföra fler timmar till insatsverksamhet i prioriterade områden och en ökad operativ effekt.
Under våren har ett intensifierat arbete med ”roller och relationer” genomförts på bredden i Försvarsmakten. Arbetet är omfattande och kommer på olika sätt att pågå under lång tid. Även om vissa delar av arbetet ibland kanske känns betungande och de problem som generellt lyfts fram understundom känns lite främmande för oss, tycker jag att huvudsyftet att förbättra sammanhållning, arbetstillfredsställelse, förtroende, stolthet, trovärdighet och en bra förbandsanda i vår organisation samt trovärdighet i samhället är av avgörande betydelse för Försvarsmakten. Jag uppmanar därför samtliga chefer och medarbetare att lägga ned den kraft och den tid som krävs på detta. Det behövs genomgripande olika åtgärder på olika nivåer, vilka även måste anpassas till lokala förhållanden och förutsättningar. En viktig förutsättning är att vi inom alla områden i så stor utsträckning som möjligt ökar uppdragsstyrningen och förutsättningarna att delegera befogenheter att fatta beslut. Försvarsmaktens olika delar har mycket gemensamt, men är i många stycken också mycket olika. Att Försvarsmaktens olikheter faktiskt är en tillgång och styrka måste, som jag ser det, vara accepterat och också tas hänsyn till i arbetet. Syfte och mål är bra och följaktligen något mycket positivt. Dra nytta av arbetet med roller och relationer för att utveckla vår verksamhet, vårda och utveckla en arbetsmiljö där vi alla känner delaktighet, trivsel och stolthet. Jag tycker också det är bra att ett arbete med översyn av Försvarsmaktens interna regelverk och bestämmelser är igångsatt på bredden i Försvarsmakten. Målsättningen är att rensa bort det som försvårar verksamheten samt skapa tydlighet. Det ska alltså vara enklare för alla att förstå och tillämpa det som gäller.
Under utrikes tjänsteresor möter jag överallt runt jorden ett mycket stort intresse kring den svenska marinen, vilket även framgår tydligt när vi tar emot utländska besök på hemmaplan. Marinen har ett mycket gott rykte internationellt, vilket jag är mycket stolt och glad över. Vi representerar ett land som står för demokrati, åsiktsfrihet, fred och mänskliga rättigheter, något som inte alls är självklart för alla i världen. Vi är ett högteknologiskt land som är med i utvecklingens framkant inom en rad områden, inte minst inom försvarsteknologi. Vi har också vid ett flertal internationella insatser visat att vi levererar den kvalitet vi säger att vi ska göra. Detta skapar respekt, men också intresse. Det är många som vill lära känna oss bättre genom olika typer av samarbeten, det känns hedrande och mycket roligt. Vi kan dock inte fokusera på alla samtidigt och just nu ligger mycket av vårt fokus på våra nordiska grannländer.
Det fördjupade samarbetet med Finland fortsätter att utvecklas väl. Den politiska överenskommelsen har fördjupats och under våren har Concept of Operations (CONOPS) för stridsgruppen och en principiell organisation fastställts av Finlands marinchef och mig. Vidare har den gemensamma staben övats under såväl Combined Joint Staff Exercise 2015 (CJSE 15) som under FINSWEEX 15. Just övningarna är viktiga kontrollstationer för att se om vi är på rätt väg. Båda dessa övningar genomfördes med ett mycket gott resultat och allt pekar på att vi kan nå vårt första delmål 2017, då vi ska förmåga att bland annat genomföra sjöövervakningsoperationer tillsammans. År 2023 ska styrkan kunna lösa alla uppgifter i hela konfliktskalan. Detta är dock inte samma sak som att vi har ingått någon försvarsöverenskommelse med Finland. Allt utnyttjande av stridsgruppen kommer än så länge kräva politiska beslut.
Samarbete med Finland är prioriterat inom flera områden, eftersom Finland och Sverige delar samma säkerhetspolitiska läge, som EU-medlemmar och partners till Nato. Förutom det fördjupade samarbetet med Finland finns det också en politisk vilja att fördjupa vårt samarbete med Danmark och då främst inom sjöövervakning och insatser i närområdet. Även övrigt nordiskt och ibland nordiskt-baltiskt samarbete fortsätter att fördjupas. Inom ramen för Nordic Defence Cooperation (NORDEFCO), som är arbetsnamnet på dessa samarbeten, pågår just nu mer än etthundra olika projekt.
Jag vet att många ofta upplever en frustration över att ”inget händer i materielspåret”. Tillgängligheten på våra förband har under en tid nedgått på grund av att det regelbundna underhållet inte kunnat beställas. Tillsammans med och med stöd av Försvarsmakten jobbar just nu Försvarets Materielverk med att lägga beställningar hos industrin, främst Saab Kockums, så att nödvändiga underhållsåtgärder kan påbörjas. Jag hoppas att vi redan till hösten börjar se resultat av detta arbete. Glädjande är att vi nu i dagarna, efter en långdragen och omfattande modernisering, kommer att ta emot och kunna använda ubåtsräddningsfarkosten (URF) operativt utan begränsningar.
Detta är emellertid inte allt. Parallellt med ovanstående pågår bland annat planering och arbete tillsammans med FMV med att beställa och inom en mycket snar framtid påbörja: modernisering och livstidsförlängning av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall, livstidsförlängning och modifiering av HMS Stockholm och HMS Malmö till patrullfartygskonfiguration, vidmakthållande och livstidsförlängning av samtliga elva bevakningsbåtar typ 80, av vilka fyra stycken ska modifieras till (sonar)bojbåtar, generalöversyn och livtidsförlängning av två röjdykarfartyg typ Spårö och generalöversyn av våra fem minröjningsfartyg typ Koster, nybyggnation av 18 stycken uppgraderade stridsbåtar, nybyggnation av ett nytt signalspaningsfartyg som ersättare till HMS Orion samt på ubåtssidan livtidsförlängning av HMS Södermanland och halvtidsmodifiering av två ubåtar typ Gotland samt nybyggnation av två nästa generations ubåt (NGU) och redan inom det närmsta året leverans och dopceremoni av två nybyggda bogserbåtar. Till detta påbörjar vi planering och utbildning för införande av sjöoperativ helikopter 14F. Parallellt med allt detta ska vi genomföra övningar och insatser, så det är utan tvekan en hel del på gång i marinen.
Halvvägs in i 2015 konstaterar jag sammanfattningsvis att: – ”Det är mycket (här och) nu!”, men samtidigt att marinen satt rätt huvudkurs och fart. Jag vill avslutningsvis passa på att framföra en sommarhälsning till alla medarbetare i marinen: – Bra jobbat! Fortsätt så, men varva först ner lite och ladda batterierna med början under den stundande midsommarhelgen. Äntligen kan vi nu efter en händelserik vinter och vår se fram emot sol, sommar och semester. Jag hoppas ni får möjlighet att njuta av sommarledigheten och sänder särskilt mina tankar till er som under sommarens allra soligaste dagar tvingas arbeta, upprätthålla beredskap, jour eller delta i insatsverksamhet. När ni får sommarledigt, passa på att vila upp er ordentligt, umgås med vänner, njut av solen, bada, grilla och tag er något gott att dricka det har ni alla gjort er mycket väl förtjänta av. Jag ser fram emot att träffa er snart igen ute i den marina verksamheten.
Till dess önskar jag marinens personal och alla andra besökare här på Marinbloggen en riktigt lång och skön sommar! ?
Jan Thörnqvist
Marinchef
P.S. Glöm inte bort att fortsätta hålla igång lite då och då också! D.S.
