Weeklywar och jag hör hur de skjuter ovanför mig och kaoset har precis börjat. Det är slutövningen för HMS Koster i La Spezia och allt vi tränat på under tidigare veckor sätts på prov, och då menar jag allt och samtidigt. Min uppgift som Ledsystunder ”klart skepp” är att i skyddet organisera kaoset och se till att fartyget kan fortsätta med sin uppgift. Vi är ett tappert litet gäng som ska sköta den inre striden ombord som innefattar bränder, vatteninträngning och annat som den yttre striden ställer till med.
Det är andra MOST-veckan och vi inledde med att gå loss under förhöjda hot från luft, på yta och undervattnet. Alla var på helspänn. Först skulle vi ta oss igenom en minfarlig led och ett ”fientligt” område samtidigt som vi hade fått till uppgift att leda ett annat fartyg med morse som kommunikationsmedel.Därefter blev det att söka av området efter minor och hålla koll på yt- och luftläget.
Nästa uppgift som fartyget fick var att lägga ett klassiskt svep och det var inte alls så glassigt på däck i solen som jag trott. Vi är inne i någon slags värmebölja så svetten rann, solen brände och det var stundtals fruktansvärt tungt. Ibland kände vi ett hat mot vajern som skulle spelas upp och inte ville ta slut men det är något med att kämpa på däck som ger en tillfredställande känsla.
Tredje dagen inträffade det vi alla hade sett fram emot: helikoptervinschningen. Till vår besvikelse visade det sig att dockan som vi har ombord (som alltid blir offer för man överbord) fick äran att bli vinschad. Helikoptern dundrade och vattnet stänkte runt fartyget och trots att det inte fungerade som i teorin kunde dockan säkert vinschas upp i helikoptern.Det hade varit häftigare om jag hade fått åka med men jag är inte bitter…
Idag var det dags för den slutgiltiga övningen, torsdagskriget. Inte långt efter att vi kastat loss stötte vi på en sniperpå land och sjukvårdarna fick direkt fullt upp. Kriget var igång och vi blev anfallna av fientliga småbåtar som bland annat slog ut vår manöverbrygga. Det var bränder, skotthål och skadade överallt. Alla fick verkligen agera ute på sina drabbningsplatser och alla kämpade på som om det inte fanns någon morgondag.
Besättningen har jobbat på bra under veckan och stämningen varit på topp. Ingen är dock missnöjd med att få åka hem på en välförtjänt vila.
Jasmine Bäck
Ledningssystemsoperatör HMS Koster
