Sverige är ett land med en lång tradition inom sjöfarten och transporter på våra vattenvägar spelar alltjämnt en mycket stor roll för den ekonomiska utvecklingen. Cirka 90 procent av Sveriges export- och importvolymer transporteras under någon del av transportkedjan på fartyg och många inrikes transporter sker också via sjöfarten. Marinstridskrafterna ska i Sverige, samt i och utanför närområdet, kunna delta i marina insatser tillsammans med andra länder. Genom dessa insatser bidrar Sverige till skyddet av sjöfart och andra maritima aktiviteter.
Mot denna bakgrund deltog i torsdags förra veckan jag och flera av mina medarbetare i marinen vid Världssjöfartens dag på Chalmers kårhus, Göteborg, med temat ”Piracy – Orchestrating the Response”. Sjöfartsforum och Kungliga Örlogsmannasällskapet arrangerade dagen.
Seminariet, som besöktes av drygt 200 personer, belyste på ett utmärkt sätt piratverksamheten runt Afrikas horn och frågor kring sjöfartsskydd i dessa och andra pirathärjade farvatten. Bland annat beskrevs situationen i Somalia, vad som händer på rederiet när ett fartyg blir utsatt för piratattack, lagföring av misstänkta pirater, lösensummor, piratförhandlingar och vad piratproblematiken egentligen kostar. Särskild uppmärksamhet gavs åt frågan om beväpnade vakter ombord på svenska handelsfartyg,
Försvarsmakten och Kustbevakningen, representerade av chefen för 3.sjöstridsflottiljen Anders Olovsson respektive enhetschef Fredrik Lindblom, gav tillsammans en mycket bra bild av antipiratoperationerna runt Afrikas horn samt erfarenheter från EUNAVFOR operation ATALANTA (BZ!).
Flera av dessa erfarenheter är givetvis direkt applicerbara för sjöfartskydd på andra platser än utanför Afrikas horn – även i vårt närområde. I vårt närområde vägs dock ofta fördelar med ett förhållandevis mindre och därmed något mer lättövervakat operationsområde fritt till sjöss, upp av sammanhang där hotbilden mot sjöfarten kan vara betydligt mer komplicerad, eftersom den kan utgöras av t.ex. terrorister och/eller en högteknologisk motståndare. I dessa fall krävs även förmågor att detektera och verka mot undervattenshot, lufthot, hot från land i hamnar, skärgård och kustnära. Därav måste marinen även fortsättningsvis dimensioneras och övas för att kunna möta hot mot sjöfarten i alla dimensioner från en högteknologisk motståndare. Inom ramen för detta måste marinen även övas för att kunna bidra för att skydda handelssjöfart mot kriminalitet, piratverksamhet och terrorism. Nyckeln till framgång inom sjöfartsskydd ligger som jag ser det till största delen i en ytterligare utveckling av multinationella samarbeten samt myndighetssamverkan och koordinering mellan våra maritima myndigheter.
En del i denna sorts samarbete är att bygga nätverk inom det maritima klustret, som arbetar med att ta fram en svensk maritim strategi. Mer om detta kan du läsa om på Sjöfartsforums webbsida < http://www.maritimeforum.se/strategiprocessen.html >
Jan Thörnqvist
Marininspektör
