Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen lider mot sitt slut och det är dags att reflektera även över denna konferens, skriver Roland Ekenberg. Jag tänkte göra det ur mitt perspektiv som ansvarig för den största delen av Försvarsmaktens insatsorganisation nämligen Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna.
Rikskonferensen är ett unikt forum som saknar sitt motstycke någon annanstans. Den ger möjlighet för ledande aktörer, inom området försvars- och säkerhetspolitik i vid bemärkelse, att samlas för att fokusera på dessa frågor. Det är lite som i många andra sammanhang ”den svenska modellen”. Utifrån min utgångspunkt handlar detta mycket om Försvarsmaktens förmåga att var en del av samhället, precis som en av utgångspunkterna när konferenserna startade 1946. Jag tycker att vi numera har fått en bra balans i diskussionen kring såväl nationellt förvar som internationella insatser. Det är mycket viktigt att stanna upp och under en tid ordentligt reflektera över försvarsfrågor såsom det gjorts under årets konferens här i Sälen.
Jag kan med glädje konstatera att Hemvärnets med de nationella skyddsstyrkornas betydelse har strukits under av många talare. Det är bra och har mycket stor betydelse eftersom de som deltager i hemvärnsförbanden inte har eller ska ha något arbetsrättsligt förhållande med Försvarsmakten utan de är frivilliga. Nåväl, är inte alla frivilliga i dagens Försvarsmakt? Jo på något sätt är de det, men det finns faktisk två typer av frivillighet, dels den som representeras av de anställda soldaterna som frivilligt går in i vårt system och låter sig anställas med allt vad det innebär samt de som representerar vad jag brukar benämna för den ”klassiska frivilligheten” dvs det som innebär att du har din utkomst någon annanstans och gör din insats på din fritid, du satsar dig själv, ditt engagemang och din tid för att göra en insats nationellt. För alla dessa som återfinns i Hemvärnet men också i de frivilliga försvarsorganisationerna som bla bemannar många befattningar i hemvärnsförbanden är den tydlighet som redovisats här i Sälen av största betydelse
Många talare befäster här också synen på hemvärnet som en nationell, territoriell basplatta för försvaret av landet men jag delar också synen som folkpartiledaren Jan Björklund uttryckte dvs att man kan göra väldigt mycket med hemvärnsförbanden men inte allt. Däremot kommer vi alltid att uppnå lokal, hög initialförmåga när det gäller att bygga försvarseffekt.
Det som inte diskuterats särskilt mycket här uppe i Sälen är samverkan mellan Försvarsmakten och samhället. Jag tror att det är nödvändigt att föra upp detta på agendan återigen. Vi återutvecklar nu vår förmåga till territoriell ledning över landet genom inrättandet av de regionala staberna från 1/1 2013. Detta kommer att sätta ljuset på dessa frågor igen. Vilket innebär att vi kommer att sätta ljuset på dess frågor och hur samverkan skall gå till inte minst när vi har lagstiftningar som till del härrör från invasionsförsvarets dagar.
Sälen konferensen är en stark källa till inspiration i försvarsfrågorna och enda önskemålet som man kan ha är att debatten och diskussion även kan fortsätta när konferensdeltagarna lämnat Dalarnas fjällvärld.
Roland Ekenberg
Rikshemvärnschef