Foto: Nicklas Gustafsson/Combat Camera
Tidningen Hundsport (HS) nummer 6 har som tema Statens tjänstehundsavel där Försvarsmaktens och polisens avelsverksamhet behandlas i tre artiklar. Dessvärre innehåller tidningen en rad felaktiga uppgifter.
Försvarsmakten (FM) och polisen erhåller uppdrag av regering och riksdag. Respektive myndighet bestämmer sedan detaljerna i detta uppdrag. För båda myndigheterna består detta bland annat i att bedriva hundtjänst som kräver hundar av en speciell typ. Dessa hundar har privata uppfödare inte kunnat producera i det antal och av den kvalitet som verksamheten kräver. För att säkra rekryteringen av hundar bedriver därför FM och polisen avel och uppfödning av rasen Tysk schäferhund.
Myndigheterna har även fått regeringens uppdrag att samarbeta med privata uppfödare. FM och polisen strävar därför efter att samarbeta med svenska schäferuppfödare – vilket också vore till stor nytta för rasen. Men, om svenska schäferuppfödare inte har som ambition att samarbeta kommer FM och polisen att arbeta vidare på egen hand med att trygga tillgången av hundar för viktiga samhällsfunktioner enligt gällande uppdrag.
Tjänstehundarnas uppgift
Polisen och Försvarsmakten har tillsammans 550 tjänstehundar i aktiv tjänst. Varje hund har en förare och tillsammans bildar dessa ett ekipage. Hundförarna är anställda soldater eller poliser. Den totala kostnaden för hundverksamheten i myndigheterna är svår att ange exakt, då den inbegriper såväl avelsverksamhet som kostnader för löner, utbildning, utrustning och fordon med mera, men uppskattas till mellan 500-600 miljoner kronor per år. Det är priset för den samhällsinsats som tjänstehundsekipagen utför i form av att förekomma allvarliga olyckor eller terrorhandlingar, rädda liv, lagföra brottslingar, för att skydda och bevaka skyddsvärda objekt, personal och verksamhet.
Kostnader för hundtjänsten
För att kunna bedriva denna verksamhet behövs varje år omkring 100-130 nya hundar av hög kvalitet; hundar som är stabila, har stor arbetslust och som är rätt dresserade. Dessa hundar blir dyrare att producera i FM och polisens avelsprogram jämfört med att köpa in dem utifrån. Men merkostnaden är marginell om vi slår ut det på alla ekipage och framförallt om vi med ett avelsprogram garanterar att hundförarna får de hundar som verksamheten kräver. Slår vi ut kostnaderna för hela avelsprogrammet på de 550 hundekipage som finns i FM och polisen så utgör hundkostnaden, exklusive dressyrkostnaden, mindre än fem procent av kostnaden för hela hundtjänsten och är avsevärt lägre än kostnaden för de bilar som hundförarna har tillgång till.
Privata uppfödare räcker inte till
Fram till slutet av 1980-talet rekryterades omkring hälften av alla nya tjänstehundar från den numera nedlagda Statens hundskola, som vid den tiden årligen födde upp omkring 300 schäfrar och 200 labradorer. Resterande hundar köptes in från privata uppfödare, antingen som valpar eller som vuxna hundar. Vi den tiden registrerades cirka 5 000 schäfervalpar per år. Sedan dess har schäferrasen minskat markant till 1 300 nyregistrerade schäfervalpar år 2013. När Statens hundskola bolagiserades menade många att den privata uppfödningen utan problem skulle kunna ersätta hundskolans hundproduktion. Detta har också skett på ledarhundssidan och inom Tullverket, men när det gäller den typ av hundar som polisen och Försvarsmakten behöver uppstod problem med att hitta hundar när hundskolan försvann. Med tanke på de sjunkande registreringssiffrorna skulle de problemen ha varit ännu större i dag om vi inte hade haft en statlig tjänstehundsavel. Beslutet att starta en statlig destinationsuppfödning av tjänstehundar ter sig mot den bakgrunden i dag allt mer riktigt och den kritik som riktas mot myndigheternas ambitioner att trygga tillgången på hundar är svår att förstå.
Felaktigheter i Hundsport
Tidningen Hundsport nummer 6 innehåller flera faktafel. Här följer några exempel:
I artikeln av David Lundgren och Ingrid Tapper (Uppfödaransvar) anges att mindre än 10 procent av hundar från kennel FM blivit tjänstehundar. Rätt uppgift ska vara omkring 30 procent. Andelen har ökat från 20 procent till 35 procent för hundar födda mellan åren 2005-2011. Alla hundar födda 2012 är inte färdigdresserade än, men allt tyder på att närmare 40 procent av hundarna kommer att bli färdiga tjänstehundar. Felaktigheten kommer av att David Lundgren och Ingrid Tapper endast tagit med de tjänstehundar som finns registrerade i SKK:s databas, det vill säga endast polishundar och hundar till Hemvärnet som blivit kontrakterade ur FM avelsprogram. Inga stamhundar till Försvarsmakten, inga hundar till danska och norska försvaret är medräknade. Likaså saknas väktarhundar och alla hundar som tagits ut till Hemvärnet, men som ännu ej kontrakterats.
I artikeln anges att kostnaden för avelsverksamheten för båda myndigheterna är 40 miljoner kronor. Rätt uppgift är 25 miljoner kronor, vilket avser alla kostnader fram till dess att hundarna blivit testade. Vidare anges att det årliga behovet är 30-50 hundar. Detta avser endast FM behov. FM och polisens sammantagna behov av hundar är 100-130 stycken per år.
I artikeln av David Lundgren och Ingrid Tapper uppges vidare att 10 procent av hundarna födda 2012 redan är avlivade, samtidigt som man antyder att detta skett på grund av att hundarna varit jobbiga. Siffran 10 procent avser all dödlighet, från sex veckors ålder till dags dato och innefattar även olyckor. Inga hundar avlivas på grund av att de är jobbiga. Snarare är det så att det är just i den kategorin som vi hittar flest tjänstehundar. Av de 17 hundar som haft 4 eller 5 fodervärdar blev 12 stycken (70 procent) tjänstehundar. I gruppen som stannat hos samma fodervärd hela tiden (2/3 av alla hundar) är utfallet 30 procent.
I artikeln hänvisas till privata kennlar som varit framgångsrika när det gäller att föda upp tjänstehundar. Vilka är då dessa? Enligt uppgifter från Rikspolisstyrelsen i Karlsborg hade polisen 287 schäfrar i tjänst i februari 2014. Av dessa kom 66 stycken från kennel Försvarsmakten. De resterande schäfrarna kom från 97 olika kennlar varav endast 7 stycken hade mer än 5 polishundar i tjänst (Bockegårdens 13, Jebas 9, Spårmarkens och Gråmans 8, Hedeforsens 7, Kustmarkens och Torneryds 6). Eftersom dessa hundar har sålts till polisen under en femårsperiod finns med andra ord ingen enskild schäferuppfödare som har en tydlig profil mot att föda upp tjänstehundar. Alla övriga 90 kennlar svarade vardera för fem hundar eller färre i tjänst hos polisen. Antar vi att dessa rekryterats under en femårsperiod är det, oräknat kennel FM, bara sju kennlar som i genomsnitt fått fram mer än en polishund per år. Det finns med andra ord ingen privat avel inriktad mot att få fram tjänstehundar.
Påståendet att avelsverksamheten bedrivs för att ge forskare bland annat vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) möjlighet att forska är absurd. FM har samarbetsavtal med SLU och Linköpings Universitet som medger forskning såvida detta inte menligt påverkar produktionen. Hittills har fem masteruppsatser presenterats och inom kort kommer tre doktorsavhandlingar som helt eller delvis bygger på material från kennel FM att läggas fram. Forskningen ger ny kunskap och kompetens som alla Sveriges hundägare kan dra nytta av. Den statliga kenneln skapar möjligheter att bedriva forskning men vi föder givetvis inte upp hundar för att bedriva forskning.
Det är olyckligt att Hundsport som språkrör för Svenska Kennelklubben medverkar till att sprida felaktig information om hundtjänsten i Försvarsmakten och hos polisen. Myndigheternas uppdrag ligger fast och därmed också arbetet med att anskaffa nya hundar till verksamheten. Vi hoppas på ett framtida samarbete, men det förutsätter att det finns en vilja även från Kennelklubbens ras- och specialklubbar till ett sådant samarbete. Ett första steg mot detta borde vara att inte misskreditera varandra med felaktig och vilseledande information
Micael Bydén Flygvapenchef/Funktionsansvarig för FM hundtjänst
