I min roll som Försvarsmaktens produktionschef har jag den senaste tiden fått ett antal mejl med anledning av den pågående översynen av kollektivavtalen. Alla har fått ett personligt svar och det har varit en bra och konstruktiv dialog.
Jag hör att det finns en oro för att Försvarsmakten som arbetsgivare ska sänka lönerna. Det handlar inte om det. Frågan rör främst ersättningar vid övningar och insatser. I dialogerna via mailen ser jag att det finns en acceptans för förändringar som är otidsenliga. Ett exempel är att ändra balansen mellan förbandsövningsdygn och insatsersättningarna. Ett annat är att arbetsgivaren kan anvisa boende vid t ex boende på ett skjutfält vid en skjutövning. Ett tredje exempel är att omfördela ekonomi från fri mat för personal som har det i sin dagliga tjänst på hemmaförbandet till fler övningar. Det finns också en syn att ersättningen för övningsdygn borde differentieras mellan t ex stabsövningar och fältövningar.
Jag har fått kreativa idéer från Försvarsmaktens medarbetare hur vi skulle kunna effektivisera verksamheten. Ett exempel är att medarbetare tycker att arbetstidsplaneringen borde göras bättre. Jag har också fått förslag på var vi kan spara kostnader inom andra områden och jag har hittills följt upp flera av dem.
Rykten florerar men i perioder när förhandlingar pågår och inget är klart gäller det att skilja på vad som är förslag och vad som är beslut. Förhandlingssekretessen kan dock begränsa hur mycket det går att berätta om de konkreta förslagen. Om jag själv får beskriva min bild av framtiden tycker jag att mer pengar ska gå till soldater och sjömän i form av övningar och förbandsövningsdygn istället för hotellkostnader, resor och hyror och den principen upplever jag att många håller med om. Vi borde ställa oss frågan varför vi inte gjort detta tidigare.
Försvarsmakten bygger ett starkare försvar och den största tillgången är tillgängliga, engagerade och motiverade medarbetare. Det är nyckeln till att Försvarsmakten ska kunna delta i övningar, upprätthålla beredskap och genomföra skarpa insatser i Sverige. Samtidigt behöver vi göra avvägningar mellan olika behov för att lösa de uppgifter vi har. Vi har ett ansvar för att använda skattemedel så effektivt som möjligt och vill samtidigt skapa en organisation med ett gemensamt engagemang. I den försvarsmakt vi är på väg att skapa måste vi våga ta den diskussionen det innebär att flytta resurser från otidsenliga ersättningar till där de ger operativ effekt.
Anders Silwer
Försvarsmaktens produktionschef
