Inspelningen är från ett möte på informationsstaben där det diskuterades vilken information som finns tillgänglig och när den kan publiceras med hänsyn till förundersökningssekretessen. Telefonen tillhör en medarbetare vid staben som har telefonen i fickan och vilken enligt TV4 av misstag ringer upp reportern genom att komma åt knapparna.
Det som TV4 får höra är brottstycken, några minuter, av ett långt möte. Brottstycken som tydligt visar på den frustration vi vid informationsstaben känner över att inte tillräckligt snabbt kunna bemöta alla spekulationer, rykten eller direkta lögner. Varje dag som går som vi inte kan lägga alla fakta på bordet skapar oro och ångest hos drabbade anhöriga och kamrater till de stupade.
Varför kan vi då inte berätta det vi vill?
Det som hände den 7 februari var att ett av Försvarsmaktens förband var i strid. På platsen och vid förbandet utfördes heroiska insatser för att rädda och skydda liv.
Därefter har Försvarsmaktens undersökningskommission inlett en undersökning, en undersökning som delredovisas i veckan. Åklagaren har inlett en förundersökning med anledning av att en utländsk medborgare med uppsåt skulle ha mördat två stycken svenska medborgare.
För att säkerställa att dessa undersökningar ska ha all tillgänglig information har ett stort antal personer varit inblandade, vid förband i Afghanistan och Sverige samt vid Högkvarteret.
Detta arbete har följt de regler och reglementen som vi har inom Försvarsmakten, samtidigt som vi måste ta hänsyn till att det råder en förundersökningssekretess. Här möts nu två olika världar, den militära/juridiska som har sina spelregler och media som förväntar sig omedelbar tillgång till all information. När Försvarsmakten inte av rättmätiga skäl kan berätta allt eller omedelbart, skapar sig media sin egen verklighet eller spekulerar för att bevisa påståenden. Att vi inte kan berätta om sådant som skottvinklar, är inte för att vi inte vill, utan för att det omfattas av åklagarens förundersökningssekretess.
Försvarsmaktens samlade arbetet har tagit tid, ur min synvinkel som driver på för att kunna bemöta, alldeles för lång tid. Om vi inte kan få klara besked, vid varje givet tillfälle, ur den egna organisationen, minskar detta möjligheterna att med framgång kunna bemöta dem som driver en egen tes om vad som hände den 7 februari.
Detta sagt samtidigt som jag vet att varje enskild medarbetare i Försvarsmakten gör sitt yttersta för att detta ska komma till ett avslut, detta gäller i synnerhet chefer och personal på plats i Afghanistan. Jag har också idag pratat med arméinspektören och vi betonar gemensamt vårt förtroende för chef och personal vid FS18 och vår uppskattning på vilket sätt förbandet löser sina uppgifter.
Varje påstående att vi skulle mörklägga faller på sin egen orimlighet. Skulle vi inte berätta sanningen om det som hände, skulle de som var på plats direkt kunna berätta vad som verkligen hände.
Våra stupade kamrater och deras anhöriga förtjänar att vi gör allt för att hedra deras minne. Det innebär att vi rättar till fel och brister inom Försvarsmakten samtidigt som vi med kraft bemöter dem som genom spekulation försöker vinna kortsiktiga poäng för egen räkning. Det innebär att Försvarsmakten inte spekulerar eller sprider rykten utan redovisar fakta så snart det är möjligt.
