Hej på er!
Igår morse (tisdag), kastade vi loss från Madeira. Vi har innan dess haft två härliga dagar till kaj. Besättningen har hunnit med både det ena och det andra. Vissa har vandrat i berg, tränat, tagit löprundor, ätit gott, druckit gott och sovit gott. Folk har arbetat på sina elevtampar och pratat om hur man bäst förbereder sig själva och fartyget inför vår nästa del avfärd.
Nu i skrivande stund är klockan 02:35 onsdag morgon och vi kan åter säga att vi seglar.
När vi kastade loss så hade vi 520NM att segla till vår destination och nu är det bara 460NM kvar. Denna första dag och natt har redan gett oss en liten försmak på vad som möjligtvis ligger framför oss i form av väder och vind. Vi upplever just nu den ”tuffaste” sjön hittills på resan men det märks att vi redan lyckats bli en fungerande och välmående besättning.
Denna ”hundvakt” sköts av styrbordsvakt. Babord ligger och sover just nu och vi som bemannar posterna på däck är en salig blandning av personer. Vi är kadetter av alla dess olika slag, vi skiljer oss mycket i så väl ålder som erfarenheter och tidigare tjänster. Vi har några väldigt duktiga gymnasielever med oss, deras kompetens kommer väl till pass här ute.
Nyss så hade vi en amfibiekadett vid rodret och i utkiken stod en väldigt sjösjuk kadett som vägrade lämna sin post och lyckades utföra sin uppgift med bravur. Vi är på så många vis olika här ute, olika erfarenheter och olika överens med huruvida sjön får en att må bra eller inte. Men en sak har vi gemensamt och det är att vi alla drar åt samma håll, vi hjälps åt och besättningen har en fantastisk förmåga att hålla humöret på topp trots motgångar.
Avslutningsvis så vill jag sprida lite glädje genom mina personliga upplevelser. Jag har verkligen njutit varje sekund ombord. Att få stå i utkiken när det går sjö är som att åka bergodalbana och att tillsammans med de andra få sätta segel genom att dra i några av Gladans alla mer eller mindre tunga tampar skaparen riktigt skön känsla.
Jag är så väldigt glad för våra otroliga skeppare och officerare i nyckelbesättningen. Deras kärlek till fartyget och vilja att lära ut har verkligen visat sig på det absolut bästa sätt den här senaste veckan och jag tror att så kommer vara fallet hela vägen till Lissabon. Så stort tack för det!
Det finns många i besättningen som då och då ägnar alla er där hemma en extra tanke när tid ges, så jag vill att ni ska veta att ni alltid är med oss här ombord, trots att ni inte egentligen är så nära.
Bara några häftiga sjömil kvar, jag vet att jag kommer njuta varje sekund.
Väl mött och all min tillgivenhet.
Kadett Eriksson
