Läge: Horta, Azorerna
Verksamhet: Återställningsarbete, förberedelse inför nästa elevomgång.
Väder: Växlande, frontpassage.
Sjukvårdsofficerens avslut
Midskepps! Fast och förtöjda vid kaj i Horta och det är med visst vedmod jag inser detta äventyr lider allt närmare mot sitt slut. Jag vet vad som väntar, även om min Käraste först av allt väntar på vår gata i Stan så är jag väl medveten om att en känsla av tomhet ofrivilligt kommer tränga sig på, vart tog alla vägen? Kanske ska jag försöka njuta av den känslan också innan jag, lika omedvetet, är inne i vardagens karusell och ser mig själv trängas på bussen igen.
Jag är mäktigt imponerad av många här ombord och deras befattningar (särskilt Köksmästaren och 3.O), inte minst alla elever som gjort det möjligt att med vindens hjälp, segel som vingar på en Gladan flyga fram tvärs över Atlanten.
Flottan är väl känd för alla sina traditioner, ordrar och inte minst för sin goda mat, sjön suger, magen skriker tom och en ordentlig blodsockerhöjare väntar när Skepparen blåser
-Bord och bänkar!
Obegripligt men sant så lyckas våra kockar höja sig ytterligare en nivå i förrgår på vår gemensamma avslutningsmiddag med att servera bland annat en fantastisk efterrätt. Tänkt bara tanken att grädda våfflor åt hela besättningen på ett enda våffeljärn, hjältar. Går att jämföra med när jag segla med på ”Gratitude” som tonåring, hur kocken hade gjort en gigantisk pannkakstårta till alla ombord, minns det så väl hur segelfartyget krängde i halvvind och det osa från den extremt lilla byssan, i flottan är allt möjligt!
Rent Skepp är genomfört, mässingen blänker, fjärden ligger blankt som vår nybonade durk och samtliga läkemedel är färdiginventerade. Det skulle vara att fara med osanning om jag påstår att jag mestadels jobbar med förbyggande sjukvård hemma, det är snarare tvärrom när jag åker omkring i en större gul bil med massa blå blinkande lysen, även kallad plåstertaxi! Fast något måste jag ha gjort med dessa elever när jag tjatat om deras smutsiga små fingrar som skall tvättas, inte petas med i ansiktet eller använda händerna när man nyser eller hostar. För aldrig har jag mött en så stor grupp, som bott så trångt och delat så många utrymmen tillsammans och samtidigt lyckats hålla sig så friska. Visst har det varit utfall av halsont, lättare feber och hosta men betydligt mindre än jag förväntat mig, positivt överraskad, I like! Så även om det fanns en utbildningsbehov av hur man tvättar händerna korrekt för att slippa alldagliga sjukdomar så tog jag chansen att hålla lektion i vilka direkta åtgärder man gör när man stöter på en medvetslös person. Så nu kan de vad förkortningen MIDAS inom akutsjukvård betyder, det känns tryggt, se till allt få den kunskapen du också 🙂
Slutligen vill jag tacka nyckelbesättningen och framför allt Fartygschefen för att jag fick möjlighet att följa med på denna spännande Oceanfart. En dröm har gått och i uppfyllelse och jag är glad att jag gjorde de med just denna besättning och elever, tusen tack!
Må bäst 🙂
//Sjukvårdsofficer Ihrman
