Ohoj!
Efter en disig och regnig förmiddag sprack himlen upp och den skinande solen kom fram från det gråa molntäcket. Temperaturen steg så shortsen åkte på och tröjan åkte av. På eftermiddagen hade vi i vakt två en lektion med vår ”Doc” ombord där han lärde oss hur de verkliga stegen går till när man stöter på en medvetslös patient. Vi fick även en ”refresher” på det vi lärt oss på Basic Safety-utbildning vilket var mycket nyttigt.
När solen stod som högst fick vi reda på att vi skulle ha ytterliggare ett tampförhör. Alla blev lite smått nervösa, speciellt när vi såg 1.skepparens nedräkningar och stressade kamrater. Men som tur var klarade alla förhören med bravur och vi kunde fortsätta vårat äventyr mot vår sista destination Azorerna.
Just nu går vi dagvakten (kl0400-0800). Vi är två som hjälps åt med detta resebrev, elev 325 Ljung och elev 202 Klevsäter.
Halloj alla där hemma!
Jag måste först och främst säga att resan gick bra efter omständigheterna, eftersom ni varken fått något meddelande, telefonsamtal eller klartecken om att jag är vid liv så hoppas jag att ni läser detta. Efter att jag mönstrat på den 8 mars på Bermuda blev jag en i besättningen och efter nio dagar till sjöss har jag nu äntligen fått rediga sjöben. Jag har för första gången varit uppe i riggen och ute på peket vilket var en grym upplevelse. Jag har även sett miljontals stjärnor på himlen under mina natt- och dagvakter. Imorgon vid denna tiden hoppas jag på att vi är framme, vilket ser ljust ut än så länge. Därav se hur Azorerna är, jag längtar!
Med stora kramar från en otroligt glad tjej mitt ute på atlanten.
Hejsan hoppsan!
Jag är en av Strömstad Gymnasiums elever som varit med sedan Key West, där värmen var betydligt högre än här ute på Atlanten ca 150 sjömil ifrån Azorerna. Detta är min andra segling totalt med flottans fina skonerter. I år vart jag backsgast och även kvartersförman, vilket betyder att jag är framme på förstation och sliter. Jag har även fått vara toppgast eftersom jag var det sist vi seglade, då är man uppe i riggen och är med och sätter toppseglen. Lossar beslagsband, överhalar gårdingar, ja ni förstår…
Vi elever bor då på det så omtalade och beryktade trossbotten. Det kommer för evigt vara en slags brottsplats. Byxor, strumpor, underkläder, ja you name it, det försvinner. Spårlöst. Men som tur är vi på ett fartyg, så prylarna är sällan borta en längre stund, oftast återfinns det mest plagg på styrbord sida…(jag är babordare!). Hamnbesöken har varit kanon. Key West, Fort Lauderdale, Hamilton och snart Horta. De tre förstnämnda har bjudit på både bad och sol. Besöket på det enorma shoppingcentret Sawgrass Mills gjorde åtminstone mig orolig över packningen för hemresan, några kilo extra enkelt förklarat. Men nog om besöken.
Vi närmar oss som sagt Azorerna och suget på att få se land igen efter tio dagar till sjöss ökar för varje timma. Hemlängtan har väl smugit sig på om man måste erkänna, men väl hemma kommer livet här ombord garanterat saknas. Gemenskapen och dem nya vännerna är det som gör dessa resor så otroligt roliga, för att inte nämna nyckel-besättningen! Jag vill tacka min lärare Håkan Eriksson som gjort dessa skonert-resor möjliga, och givetvis Svenska flottan som vill ha med oss.
Till familjen, hoppas allt är bra, jag saknar er och kommer snart hem igen. Snart åker de röda shortsen på!
Tack för mig, elev 202 Klevsäter signar ut.
