Resebrev Timmer/Kock
Efter att jag har haft äran att få tjänstgöra på HMS Gladan i snart 8 månader tycker jag att det är på tiden att jag skriver mitt första resebrev och kan då passa på att presentera mig själv för er som inte vet vem jag är.
Mitt namn är John, 23 år och kommer från Tumba som ligger 2 mil söder om Stockholm. Min militära karriär startade jag på K3 i Karlsborg där jag gjorde lumpen och sedan fortsatte som yrkessoldat. Under min tid på K3 har jag hunnit med både det ena och det andra som t.ex. NBG 11, utbildat mig till sjukvårdare, hoppat fallskärm och gjort en Afghanistanmission. Nu är inriktningen och vapenslaget ett helt annat och sedan augusti förra året har jag tjänstgjort här ombord på Gladan.
Jag tänkte i mitt resebrev berätta lite om mina tankar för tiden jag har spenderat här ombord som ny i flottan och även som nybörjare på sjön över huvud taget, även fast jag har båt hemma är det inget jämfört med det här.
Min resa började med ett telefonsamtal i början av sommaren där ja fick reda på att jag skulle få segla med Gladan efter sommaren som medlem i byssan som 2e kock, sommarledigheten kunde inte ha börjat bättre än som den gjorde. Tiden gick snabbt och sommaren var över på ett kick och tillslut stod man där på Öckerö och såg skonerten för första gången, det första jag tänkte var att hon var väldigt liten och undrade om man över huvudtaget skulle klara sig över atlanten med den båten. Det var den enda tanken jag hann de tänka första perioden för jag han inte mer än ställa ner min väska innan mattransporten kom och de var dags att börja arbeta, jag kastades ner i lakegodsförrådet för att börja stuva lakegods. Nere i detta trånga utrymme fick jag väldigt klara direktiv av kockarna att som ny kommer du få spendera mycket tid där nere och ta hand om det som ditt eget barn. Från det att mattransporten kom och framåt gick det väldigt snabbt och det var väldigt mycket för mig att ta in men rätt som det var hade vi kastat loss och påbörjat vår resa.
Den första perioden på Gladan kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket ifrån, det var mycket nytt man skulle lära sig och man gick som i en bubbla med olika tampar, sjötermer och knopar som blev en enda stor soppa i skallen. Byssan var såklart prio ett att lära sig allt mellan ugnar, stuvningsplaner och rutiner vilket gjorde som sagt att soppan med tampar och knopar fick komma lite i andrahand. Kombinationen av alla nya intryck, sjögång och långa arbetsdagar gjorde att jag knappt hann lägga mig i bingen innan jag somnade.
Tiden gick och man började falla in i rutinerna, lära känna alla ombord och få någon form av sjöben, då plötsligt vände allt, man fick upp ögonen ur soppan och förståelsen för själva seglingen började klarna. Jag kände mig piggare och gladare och tamparna som man försökt plugga in började faktiskt sätta sig i skallen.
När vi seglade ner mot varmare breddgrader och shortsen kom på fick jag reda på att det ska komma en ny kock till båten och att jag skulle bli timmerman istället. Med min nästan obefintliga seglingserfarenhet blev jag smått nervös över min nya befattning.
Atlantpassagen startade och jag min nya befattning med den, efter några dagar insåg jag att min nya roll på båten passade mig perfekt. Jag fick gå runt och småfixa där det behövdes, spendera mycket tid uppe i riggen och framför allt fick jag lära mig och segla och allt som hör därtill. Det gick inte en dag utan att jag inte lärde mig något nytt, för ett år sedan kändes segling så avlägset för mig men idag är det en del av mitt jobb, det är fascinerande hur livet kan svänga ibland.
Efter att man hade förtjänat sina röda byxor på en atlantsegling som var speciell på alla sätt och vis, som jag aldrig kommer att glömma och en välförtjänt julledighet var vi äntligen tillbaka på Gladan.
Jag startade vår fortsatta resa mot nya mål som timmer men pga. sjukdom hos en av ordinarie kockarna har jag nu återigen fått ansluta till mina kamrater i byssan och laga mat åt hungriga elever och befäl på en av världens häftigaste arbetsplatser.
Att vara flexibel på en arbetsplats som denna är ett måste och det är även det som gör det hela till en så lärorik och rolig plats att jobba på, ingen dag är den andra lik även fast det är den arbetsplats jag har jobbat på som har flest dagliga rutiner.
Jag vill passa på att tacka nyckelbesättning och elever för en hitintills otroligt lärorik, häftig resa tillsammans. Och för att jag har fått chansen att tjänstgöra ombord och förhoppningsvis fortsätta att utbilda och utbildas ombord på gladan en tid framöver.
Sist men inte MINST vill vi från byssan gratulera mannen med den härliga rösten och stabila kroppshyddan, Edward Blom, på hans namnsdag idag!
/ John Lindblad, Timmer/Kock
