Hej kära läsare!
Babordsvakten har nu precis gått på hundvakten (kl.00-04), till skillnad från alla andra nätter slapp man snubbla runt på däck då en bit av månen tittar fram mellan molnen. Och som om det inte var en tillräckligt bra start fick vi även se delfiner leka längs bogen i månskenet.
Dagen startade som vanligt med Meatloaf och Chers ”Dead ringer for love”, trötta och inte speciellt utvilade efter nattliga äventyr under helgen i Brest så tvingade sig ändå eleverna upp på morgonen.
Idag var en stor dag, en dag vi länge längtat efter, losskastningsdagen!
Brest i all ära, men ett party och en turiststad är det inte, så efter fyra dagar tror vi samtliga kan skriva under på att vi kände oss redo för nästa äventyr.
Kl 1030 var tamparna loss och babordsvakt besatte poster. Som tidigare nämnt har vädret ute på Biscaya varit ett hett samtalsämne och mycket riktigt, redan vi losskastning möttes vi av friska vindar och lätt dimma. Sjön är fortfarande orolig sedan ovädret som varit under helgen och vi har alla lärt oss vikten utav en hand för oss själva och en för fartyget, vilket vi praktiserar duktigt för tillfället.
Väl ute till sjöss så vart det Styrbordsvakten som åter igen satte det första seglet, vilket var Stagfocken. Inte långt efter det så satte babord Klyvaren. Verksamheten under dagen har varit väldigt låg och även fast att fartyget att rört på sig så har babordsvakten gjort sitt bästa för att hålla humöret på topp. Gruppens stridsvärde kan skifta väldigt snabbt från bra till dåligt när det kommer sjöhävning och det är i dessa stunder väldigt viktigt att vi tar hand om varandra och gör vårt bästa för att minska friktionerna i gruppen. Något vi varit väldigt duktiga på hittills.
Byssan har kommit på en mirakelkur för sjösjuka, ingefära och honungsvatten. Det är enligt kockarna kliniskt bevisad att den botar sjösjuka, övriga ställer sig dock tveksamma till detta påstående. Vi själva uppskattade inte denna mirakelkur lika mycket som övriga i babordsvakten och om den hjälpte kan diskuteras. Något vi dock uppskattade var Delicatobollarna även kallat ubåtsäpplen som serverades till eftermiddagsfika. Så dagens ros går till byssan.
Våra reflektioner över resan är bland annat hur mycket vi lärt oss på så kort tid. Vi har fått lära oss tampar, sjötermer, seglingsteori, knopar, men framför allt har vi fått lära känna varandra, på både gott och ont. Vi är väldigt tacksamma för de nya vänner vi upptäckt.
När man sätter en grupp människor på en liten yta som gungar, tidsviss är blöt, involverar sömnbrist då krävs det en uppoffring av varje individ för att få livet ombord att fungera så smärtfritt som möjligt. En intressant iakttagelse var igår när vi åkte på utflykt och folk satt själva i bussen utan någon bredvid sig och de flesta kände att det räknades in som ”egen tid”. Något som vi har haft brist på under våra veckor till sjöss.
Dagarna och veckorna smälter ihop, och för att vara helt ärliga har vi inte någon riktigt aning om hur länge vi har varit här och hur länge till vi skall vara här. En sak som är säker är att vinden snart vänder och snart har vi nått vår slutdestination Lissabon. Vi hoppas att alla våra nära och kära inte blir för avundsjuka när vi kommer hem gyllenbruna till ett kallt Sverige.
Jag Johan Åhfeldt vill skicka en hälsning till mina nära och kära, jag vet att några av er stalkar oss på MarinTraffic. Hoppas ni har det bäst där hemma och ta hand om varandra. Älskar er!
Jag Emma Olsson vill skicka en hälsning till min kära mamma som fyller år denna vecka, hoppas du får en underbar födelsedag fylld med kärlek.
Vi alla vill skicka hälsningar till Simon och Mikael som har lämnat oss, vi tänker på er och hoppas att ni har det bra där hemma!
Over and out.
#ingenminnsenfegis
Kadett 224 Emma Olsson och kadett 242 Johan Åhfeldt
