Wow, vad hände? Jag har precis kommit hem, står på torra land men marken under mina fötter gungar. Saknar något, har ingen tamp att dra i. Var är besättningen, gemenskapen? Jag är ensam.
I en vecka har jag varit del av något, en maskin, något nästan levande. Tillsammans fungerade vi som ett men nu är det slut, saknar det redan. På torsdagsmorgonen kl 0400 gick jag på mitt sista vaktpass. Vi låg till kaj på Öckerö, bakom oss låg Falken förtöjd. Kul och vackert att se de båda fartygen tillsammans.
Stämningen ombord fartyget var blandad, längtan till vänner och familj stor men samtidigt önskar de flesta att tiden ombord Gladan skulle vara mycket längre. Tiden ombord har gått så fort. När jag klev ombord så var det en hel värld med tampar och vajrar åt alla håll. Nu är jag på något sätt del av det (även om jag inte vet var alla tampar går än).
När vi kom till Öckerö så blev det middag direkt efter vi hade lagt till, ingen dålig middag heller. Oxfile med hemgjord Bea…. Mmmmmm. Inte för att man inte var van vid lyxmat under hela resan(eller?).
Kvällen blev en chans att vila ut. På Onsdagen så skulle ”rent skepp” påbörjas, det innebär att skeppas skall skrubbas och rengöras så att hon i princip glänser.
Från morgonen till middag så slet hela besättningen med att putsa och skura, alla var trötta i kroppen men glada. Det blev en hel del allsång på däck. Vid lunch blev det dock en halvtimmes uppehåll i skurandet. Då fick jag befälet och genomförde en halvtimmes utbildning på kajen i dansen Lindy hop tillsammans med Timmer. Det var ett mycket uppskattat avbrott och alla bjöd på sig otroligt mycket. Att hålla lektion i pardans kan vara svårt när man är 19 killar och 3 tjejer, men ej med detta gäng. Var så kul att se, alla dansade med alla och hade bara roligt. Det var definitivt en av de roligaste Lindy hop lektion jag hållit. Sen var det tillbaka till skrubbande men med lite ny energi i kroppen.
Efter middag så blev det vårt sista utbildningspass. Temat var sjömanskap och lektionssal var Gladan Bio. Hur man beter sig som sjöman. Utbildningen gick till genom en film visning om fartygen SS Martha. Det blev många glada skratt och uppskattades mycket. Kan väl säga så här att filmen kanske visade mer om hur men ej skall uppträda som sjöman. =)
På kvällen sedan så passa några av oss på att fortsätta dansa Lindy hop på kajen. Det blev dansa i 3 timmar så sen däckade jag fort. Det var otroligt kul. Flera som ville vara med och lära sig mer. Hoppas några kommer fortsätta dansa för det är nått av det roligaste som finns tycker jag.
Helt plötsligt kom torsdagsmorgonen. Vi skulle åka hem. Var lite vemodig stämning, det är klart jag ville hem men samtidigt var jag och de andra inte riktigt klara med vårt äventyr på HMS Gladan. Det var uppställning i finuniform, det blev inte många duschar under veckan men alla luktade lika men nu var alla dock rena och stiliga i sina uniformer. Vi tackade av besättningen för att sätta oss i bussen som skulle ta oss tillbaka till Karlskrona. Jag får erkänna att den resan kan jag inte berätta mycket om för jag sov den mestadels av tiden. När vi klev av bussen så blev det att ta farväl av alla nya vänner och goda kollegor. Vi kommer att ses igen.
Jag har sett många sidor av försvarsmakten. Jobbat här i över 14 år från värnpliktig till officer. Har tidigare tjänstgjort i Flygvapnet och Armén men i våras så fick jag chansen att prova mina sjöben i Marinen. Tack vare att jag har en mycket bra chef så fick jag chansen att genomgå en grundutbildning tillsammans med dessa sjömän för att få förståelse och kunskap från grunden. Detta har jag uppskattat mycket och det ger mig en helt annan förståelse för mitt jobb. Att lära sig marinens historia och traditioner är viktigt eftersom de fortfarande genomsyrar hela verksamheten. Att efter bara en vecka ombord på Gladan känna att man kan tillföra någon och är en del av besättningen är tydligt bevis på professionalism och gemenskap, där genom befälens kunskap göra alla till en del av maskineriet. Jag kommer sakna Gladan och jag hoppas att jag kommer se henne eller Falken igen i framtiden men nu är mitt enda fokus min son Mijo som jag saknat så mycket. Det var tack vare honom som jag tog steget in i marinen. Att vara borta en längre tid är otroligt jobbigt men känslan av att äntligen få komma hem är något som kan ge en otroligt med energi.
Om gemenskapen, traditionerna eller professionalismen inte övertala er att bli en del av den Svenska marinen så kan jag lova att maten kommer göra det.
Tack till Gladan besättning för en lärorik vecka, hoppas vi ses igen!
/422 Fanjunkare Ottosson
