Hej jeg heder Trehörning, skeppsnommer 123 ombord. Min danska är lite ringrostig men det är väll dags att börja öva nu när vi seglar på Danmarks kust. Jag hade tänkt skriva ett av det mindre inläggen här på bloggen eftersom mitt pass är klart 00:00 om ungefär 30 minuter. Inatt behöver jag inte gå upp vid 04:00 för en av det första gångerna på grund av att vi inte använder oss av segel så det finns ingen anledning att hålla mitt kvarter vaket för fortsatt tjänstgöring.
Nu har vi varit borta i nästan en månad, en speciell känsla kan man säga. Det har varit en väldigt spännande resa med mycket spya och osäkerhet på om det faktiskt var värt det. Men efter allt det vi gått igenom tillsammans så kan jag nog säga säkert att vi alla kan säga att det var värt till hundra procent. Bara idag fick jag följa med upp i masten och klättra upp på stål ringarna och hoppa hela vägen till toppen. Det är en speciell känsla att övervinna den lilla rädslan och otäckheten och faktiskt kunna klättra hela vägen upp utan att det ens kittlar i fingrarna utan istället känner du en känsla av frihet. Utsikten är fantastisk och äntligen kan man vara i toppen och kunna röra sig utan rädslan att ramla ner. Men detta att fortsätta resan upp, upp för det sista av masten där man inte ens kan klättra på repenställingen längre utan man måste ta tag i två ensam rep på varsin sida av masten och sätta sig ner och hoppa upp och ställa dig på en tun stålring där tårna knappt får plats. Mycket styrka från armarna men även mycket kraft i hoppet krävs, dessa hopp var man tvungen att fortsätta att göra för att komma till vårt mål. Vi fick inte ta oss hela vägen upp men vi kom någon meter från toppen och det var antagligen något av det roligaste jag någonsin gjort och antagligen det mest vågade, även fast man kände precis innan att man antagligen inte skulle våga så var det så enkelt när man väll var där uppe och utsikten där i Kiel kanalen i Tyskland var helt otrolig, jätte vackert landskap med helt fantastiska fina hus där på landsbygden. Vi får hoppas det kommer ut några fina bilder från vårt klättrande men nu hade jag tänkt nämna att vi anländer till Göteborg, Sverige imorgon eftermiddag 2016-04-27 och jag längtar så oerhört mycket hem men detta har varit den bästa mest otroliga fantastiska resan jag gjort i hela mitt liv och jag kommer aldrig glömma den. Gladan har varit mitt hem nu i nästan 30 dagar och jag kommer inte glömma detta äventyret hon gett mig och jag kommer självklart aldrig glömma hennes besättning som har varit några av de bästa och roligaste samt strängaste individer jag någonsin träffat. Jag kommer självklart aldrig glömma bort dessa band jag skapat med alla dessa människor och alla dessa klasskompisar har blivit så mycket mer än bara klasskompisar de har blivit personer jag har spenderat oerhört mycket tid med, människor som jag nu känner bra och vissa ännu bättre, jag har lärt mig både hata samt älska dessa människor och jag är förevigat tacksam till Bernadotte för denna resa. Nu har jag bablat på lite för mycket jag som ska till sängs egentligen men jag vill verkligen bara få ut hur tacksam jag är till Bernadotte för denna resa och till Gladan för att ha givit mig det äventyr jag alltid drömt om. Nämen nu är det till sängs och drömma om vårt otroliga Sverige ska bli så oerhört skönt att äntligen få komma hem och precis till valborg dessutom kan det bli bättre? Min far fyller även år nu i dagarna så grattis till fars gubben, puss.
Tack för mig och adjö!
