Ikväll är det äntligen min tur att skriva och när jag säger min så borde jag kanske först introducera mig. Johan Gustavsson heter jag, men ombord kallas jag 121 Gustavsson.
121 står för att jag är med i det 1:a kvarteret, att jag jobbar vid storstation och är jag är ”förste” person.
För mig personligen så var det ett självklart val att ansöka om att få följa med på seglingen, att helt enkelt få uppleva denna fantastiska möjlighet som var tilldelad mig. Så fort jag fick reda på nyheten om att elever skulle få segla så fick jag bara en tanke, ”en sådan här chans får man bara en gång i livet”. Turen nåde mig och jag blev tilldelad en plats till seglingen på HMS Gladan från Las Palmas, Spanien till den först planerade destinationen Belgien som sedan blev ändrad till Karlskrona, Sverige på grund av bombattentaten i Bryssel. Men nog om sådana tråkigheter, nu jag istället berätta lite om resan, om höjdpunkter och om livet på båten.
Dag 1 på båten var väldigt pirrig och jag var väldigt nervös vilket jag tror att några andra säkert också var. Vi kom fram till kajen i Las Palmas mitt i natten och vi fick instruktioner på plats att endast gå ner och sova på trossbotten (den centrala delen av båten där vi elever sover, äter och har lektioner). Dagen därpå gick vi tidigt upp och samlades på kaj i 2 lodräta led för att senare få vår utrustning och kontrollera att man fått ”rätt”. Kontroll checkningen gick galant, förutom att ett fåtal saknade t.ex. ett par strumpor, en t-shirt eller något annat. Jag däremot hade inte fått något för litet utan jag hade fått någon annans packning av misstag då det finns två Gustavssons på båten, en Gustavsson (Jag) och sedan en Gustafsson (Josefin) vilket resulterade i att vi hade fått varandras packning. Resterande dager iland till kajs hade vi lektioner och liknande inför livet till havs. Någon dag senare bar det av ut till havs.
Resan från Las Palmas till Madeira kan vara en av det jobbigast i många av elevernas liv, efter runt en timme efter att ha lagt av från kaj står redan en tredje del vid relingen och mådde fruktansvärt dåligt, inklusive jag som var en av det första att kräkas. Resan fortgick och efter några dagar var vi äntligen framme vid hamnen och lyckan spred sig på båten som en löpeld så fort vid hade sett land. I Madeira skulle de första två grupperna hålla sina guidningar inför två andra grupper. Den grupp som redovisade för min grupp och en annan lärde oss mycket om historia, kultur och annat vilket var intressant, men för att inte bara prata så bestämde de sig även för att ta med oss på linbanan från botten till toppen av staden vilket skapade en majestätisk och fantastik utsikt som lär bli svår att glömma. Därefter fick vi permission vilket innebär att vi får ledigt under löfte om att ingen skulle konsumera alkohol. Permissionen var otroligt lyckad och jag tror att alla hade det otroligt roligt.
Från Madeira fortsatte sedan resan mot La Coruna. Resan tog mellan 4 och 5 dagar vilket återigen skapade och gav flertal av oss elever åksjuka och illamående. Resan i sig gick bra och väl framme Coruna var det återigen tur för två grupper att hålla guidning, en av grupperna var min grupp som även innehöll Carpelan, Olivares och Luczac. Under vår guidning presenterade vi bland annat världens äldsta fungerande och funktionella fyr, Herkules fyren som var skapade av romarna, väldigt mycket annat är också skapat i romersk stil. Återigen slutade våra två dagar av permission i topp. Alla umgicks, åt och hade roligt, vissa hade kanske lite tråkigt och då syftar jag på personerna som står på vakt vid kajen för att representera Sverige och Gladan.
Nu befinner vi oss påväg till Karlskrona. För bara några timmar sedan befann vi oss i mitten så att man hade Frankrike och Belgien på ena sidan och England på den andra. För tillfället är klockan 01:56 den 24 april och jag jobbar under denna vakt som logast med undantag att skriva denna reselogg. Som logast hjälper man VO, Vakthavande officer som skiftar mellan tre personer, Sekonden, 2:e officier och 3:e officier. Vårt uppdrag som logast är att sätta och räkna ut båtens position på sjökortet varje heltimme.
Denna resa har varit extremt lärorik för oss alla och vi har fått lärt oss sjömanskap, gemenskap och samarbete. Utöver våra lektioner ombord så har vi elever lärt känna varandra bättre och lärt oss samarbeta och hjälpa varandra när den andra mår dåligt eller kanske inte har kraft att göra sin del. Jag är otroligt glad att jag seglar med dessa elever och att jag fått lära känna de lite mer bland annat om deras personligheter och hur de beter sig i olika situationer. Under resan har jag också skapat och bildat nya vänskapsband med som jag aldrig tidigare hade pratat med vilket är roligt, bra och nyttigt för oss individer.
Utöver det jag berättat så skulle jag vilja passa på och utnyttja denna möjlighet till att gratulera min mamma som fyller 50 år och min storebror som fyller 24 år medan jag är på denna resa. Jag hoppas era födelsedagar var och kommer bli lyckade och bra. Jag önskar att jag hade fått uppleva och vara delaktig i de, men som jag skrev tidigare så är det klart att jag tack ja till denna resa eftersom man får bara en sådan chans en gång i livet.
Vi elever saknar alla er där hemma och hoppas ni gör detsamma. Vi syns snart, men inte riktigt än. Vi har en bit kvar och den ska vi kämpa och ta ut alla vår kraft och energi på. Nu måste jag upp och hjälpa VO som logast fram till 04:00 då jag får sova ända fram till 06:30. Det är dags att avrunda brevet och det gör jag genom att säga som vår VO brukar göra: ”Skepparen blås bort”.
121 Gustavsson är klar med elevbrevet och anmäler sig om att återigen få återgå som logast.
Tack för mig.
