Hej alla mina nära och kära!
Vi mår bättre än någonsin här i Funchal, Madeira. Jag är en av kvartersförmännen vilket är svårt men roligt att få bära det ansvaret över gruppen, man får en helt annan inblick om vad ansvar är och inte bara ifrån ett elevperspektiv utan även få känna på det ansvar som den som ger order till höger och vänster. Under resan har vi fått uppleva saker som har vart både positivt samt negativt. Våra gränser har nu blivit testade till vad jag hoppas är vår maximala punkt, för jag tror inte att jag eller någon annan i elevbesättningen orkar uppleva samma sak som hände de första dygnen.
På grund av vår oerfarenhet till sjöss låg de flesta över relingen den mesta tiden utav resan till Madeira men nu känns det som att vi äntligen har börjat få våra sjöben men vi har ännu inte kastat loss från kajen så vi får se vart denna resa tar oss.
Jag har lärt känna mig själv mycket bättre under den här resan jag har nu en bättre självinsikt på vad jag klarar av och inte klarar av. Man kan helt klart säga att det här är en resa för livet.
Det är mycket slit varje dag med städning och ständig vakt men det tänker man inte på när man väl är ute till sjöss och åker på den stora atlanten. Känslan när man seglar är oslagbar och de kan inte bytas ut mot något. Vi får göra det mesta på båten med styrning av nyckelbesättningen. Något som jag tycker är både roligt och lite läskigt är att stå vi rodret och syra båten. Det är svårt att hålla en rak kurs i stora vågor så det är lätt att man hamnar ur kurs men känslan att stå vid rodret är mäktig man känner sig som en riktig pirat. Vi har även fått hjälpa till att hissa och sänka seglen samt har vi fått ankra och ta upp ankaret igen ur vattnet vilket var ett riktigt fyspass.
Vi sitter på vakt dygnet runt vilket är både roligt samt spännande men även jobbigt eftersom att man är så sliten. Man har börjat komma in i nya rutiner som är helt olikt från där hemma så jag undrar hur det kommer bli att komma hem igen.
Vi har fått se en massa nya saker som delfiner, de simmade bredvid båten och hoppade i vågorna vilken var en syn för livet. Även utsikten från Madeiras topp är en av de vackraste jag sett samt hur det lyser på natten i alla husen.
Snart bär de av vidare mot la Coruna och då är frågan om vi blir lika sjösjuka som första gången vi kastade loss, jag är mycket förväntansfull över vad resan har kvar att ge och allt nytt vi kommer att få se och uppleva.
Jag saknar er alla där hemma och jag älskar er massor. Jag hoppas att ni har det bra för det har jag och så ses vi snart igen.
// 202 Barringh
