Ännu en natt på HMS Gladan, och denna natt är det styrbord som går den så kallade hundvakten och jag som fått äran att skriva resebrev! I skrivandets stund har vi lämnat Lissabon bakom oss och har nu satt kurs mot Las Palmas, men en sak vi fått lära oss ombord är att målet inte är slutdestinationen utan snarare resan dit.
Vår andra sjöpull (som man kallar en period till sjöss) ombord på Gladan har haft en mycket smidigare start än det första. Regnrusket i Brest och den hårda sjögången i Biscaya ersattes av vackert väder, goda vindar och inte minst go-fika! Något som spelar en väldigt stor roll till sjöss är just maten och kockarnas jobb i byssan. Inget får stämningen att höjas och hemlängtan att lätta som tacos på en fredag, ärtsoppa och pannkakor på en torsdag, varm nyponsoppa när man ska ut i den kalla natten eller som efter losskastning, tårta och kaffe i solen medan vi väntar på att få sätta segel. Som gammal kock kan jag nog ses som lätt partisk i denna fråga, men jag tvekar på att någon skulle säga emot mig.
Segel och elevtampar har präglat det senaste dygnet ombord. Att använda sig av vinden som framdrivning istället för motor är inte bara mer miljövänligt, det innebär också ett antal manövrar som besättningen behöver öva innan de sitter och Gladan kan flyga fram bekymmerslöst över vattenytan. På måndagen var det stora momentet segelsättning, och sedan finjustering av denna innan natten kom. Under tisdagen har vi övat på vändningar, vilket innebär att man skiftar vilken sida som vinden kommer ifrån. Under detta moment är det mycket som ska hända, och desto kortare tid desto bättre. Vakthavande officer ombord ropar ut order från halvdäck till skepparna, och skepparna vidarebefordrar samt förtydligar dessa för gastarna på däck.
Det är roligt att se tillbaka på när vi mönstrade på ombord och förvirringen som fanns runt alla tampar och nya begrepp. När skepparna nu ropar ut ”Beredd hala dirken”, ”Loss gamla backstag” eller ”Gör hal dör bredfockebrass om babord” är det ingen ombord som tänker mer än någon enstaka sekund innan ordern genomförs. Första vändningen vi genomförde var, som man säger i försvarsmakten, inte dålig men det fanns ett stort förbättringspotential. Övning ger som sagt färdighet, och innan dagen tagit slut hade vi lyckats halvera tiden för att genomföra en vändning!
När vi inte övat vändningar eller haft posttjänst har den lediga tiden ägnats åt våra elevtampar. Det är en vecka kvar innan de ska vara klara, och som en av skepparna har lärt oss: ”All ledig tid är tamp-tid”. Många är vi som suttit och svurit över hur man egentligen ska få ihop en fallrepsknop, undrat om tampen verkligen ska bli så kort efter kortsplitsen eller hur man ska fläta ihop den för att få ett öga i ena änden.
Vi fortsätter vår resa från att vara ”vanliga människor” till sjömän, ännu har vi tid kvar ombord och nya knopar, tampar, begrepp och allmänt sjömansvett att lära oss innan vi når slutdestinationen. Men som sagt, det är ju resan som är målet.
//
Alexander Wallin
PS. När jag ändå håller i pennan vill jag passa på att skicka en hälsning hemåt till mamma (Grattis igen), pappa, Charlotte och Josefin. Och inte minst till Sofie, saknar dig men snart är jag hemma igen! DS
