Den sjätte dagen på HMS Gladan började inte som alla andra. Efter en natt med stjärnklar himmel steg en röd sol upp över horisonten tillsammans med en bra känsla i kroppen. Efter de vanliga morgonrutinerna var det dags för teori kring konsten att segla samt det lilla ”samhället” som drivs på fartyget. Under förmiddagen lämnade vinden oss och allt vi hade kvar var strålande sol och bleke. Men det gick ingen nöd på oss, vi började bärga segel och fortsatte med utbildning varvat med en hel del stekande i solen.
Plötsligt ljöd larmet för manöverbord, en ur elevbesättningen hade ”trillat överbord” och det var dags för en övning! Ribben sjösattes och på mindre än tio minuter var eleven tillbaka på däck med ett ”brutet ben” och sjukvårdarna fick träna på sina kunskaper i att ta hand om den skadade. Efter övningen fick eleven frågan hur det kändes att ligga ensam och plaska i Engelska kanalen och samtidigt se Gladan sakta försvinna iväg. ”Jo det var häftigt tills jag börja fundera på om det finns hajar här…”. När materielen för räddningsinsatsen var återställd fick vi beskedet att det var dags för ”Allemans bad”. De som ville bytte om och fick hoppa i från relingen. Inte alla som har fått bada mitt ute på ett öppet hav!
Efter ännu en god middag från våra duktiga kockar fortsatte aktiviteten på däck med att vi fick prova på att ro med skeppsbåten. Låt oss säga att det kan behövas lite mer träning där… Därefter blåste det äntligen upp lite efter en hel dag med bleke och det var dags att sätta bredfocken. Samtidigt som några av oss elever klättrade runt i riggen (med olika grad av smidighet) för att göra klart råseglet började några andra med ett nytt projekt, fiske stod på schemat! Efter hårt sjömansarbete från en del av besättningen var bredfocken satt, och med något mindre hårt arbete från en annan del, låg en makrill på halvdäck. Stor glädje för dem som fixat det, bra jobbat och grattis!
Med ny fart framåt och en underbar dag i ryggen var humöret på topp hos alla när solen började gå ner. Dock skulle det visa sig att denna mycket speciella dag inte var slut än.
När solen låg i linje med horisonten, himlen lyste röd och inget kunde tyckas bli bättre skymtade vi dem. Längs med barbords låring dök ett par fenor upp. Vi hade fått sällskap av en grupp delfiner att dela denna solnedgång med.
Seglarhälsningar,
Michael Gilbert och Johan Åhfeldt
