Inför resan med HMS Falken så kände jag mig väldigt förväntansfull. Då min farfar varit i flottan hela sitt liv och seglat mycket med både Gladan och Falken så känns det mäktigt att få gå en kort stund i hans fotspår. Jag har inte så mycket erfarenhet till havs som jag önskar, man skulle till och med kunna kalla mig landkrabba. Trots att det kändes jobbigt att lämna nära och kära för fyra veckors segling så är min inställning till resan uteslutande positiv.
Måndagen den 20 september klockan 01:50 blir vi hämtade utanför kadettbostäderna på Kungsmarken i Karlskrona med buss, som för oss till Kastrup flygplats. Efter ca två timmars flygresa så landar vi i Paris. Flygplatsen serverade, som förväntat, väldigt mycket baguetter och väldigt lite annan mat. Vi flyger sedan vidare till Brest.
Väl framme i Brest så möter en fransk militär upp oss och skjutsar oss till en militärbas där Falken ligger till kaj. Den svenska nyckelbesättningen välkomnar oss varmt, och vi får äta direkt när vi anländer. Efter det är det dags för den traditionsenliga påmönstringen. Vi får klättra över båda masterna och sedan anhålla om att mönstra på. Jag trodde inte jag skulle tycka att det var några som helst problem att klättra upp, men märker snart att kroppen skakar lätt av adrenalin och att mina händer krampaktigt håller tag i vajrarna. Som grädde på moset så får jag tjänsten förtoppsgast, vilket innebär att vid hissande/halande av segel så kommer jag hänga mycket i toppen. Så man kan säga att jag snällt får vänja mig vid att vara där, vilket jag tycker ska bli spännande.
Vi har haft utbildning i Brest hamn innan vi kastar loss och ger oss ut över Biskayabukten. Äntligen seglar vi utan motor! Några enstaka har blivit åksjuka, men jag har klarat mig och njuter för fullt av åkturen! Solen skiner och blänker mot vattenytan och skapar en fantastisk vy, som påminner om något man ser på film. Vi kör olika vaktschema som kan innebära tuffa arbetsperioder med lite sömn, men just nu är jag för intresserad av omgivningen för att hinna tänka på det.
Värt att nämna är att maten ombord är fantastisk god, så risken att tappa några kilon på denna resa känns väldigt liten.
Lejdaren, skott, svängskott, kveila, tamp, pyts, levang och kink är några få av alla ord som av nyckelbesättningen använder men som för en annan i princip är helt nytt. Efter några dagar känns det betydligt naturligare, men jag jobbar fortfarande med att använda de rätta uttrycken.
Under första dagen över Biskayabukten får vi äran att se delfiner som simmar och hoppar bredvid fartyget. Tyvärr lyckas jag inte fånga någon på kort, men det är gott om tid kvar så det kan mycket väl förändras.
Bra lärare, bra kollegor, bra båt och bra kockar! Det känns som en bra kompensation för långa dagar och lite sömn!
Med vänliga hälsningar
Kadett Rickard Bowin
