Ohoy landkrabbor!
Jag, jungman Kylberg, infinner mig nu i gunrummet och spenderar alltså min sista timme på kvällspasset på ett resebrev. Klockan är i skrivande stund kvart över elva och sjön är lagom gungig. Precis innan jag kom in här för att skriva stod jag och gängade ror, med andra ord styrde båten. Det var fruktansvärt svårt att hålla kursen som VO kommenderade. Kompassen krängde fram och tillbaka hela tiden och man visste knappt vad som var ut eller in.
Idag var planen att vi skulle kasta loss vid 1000, men det uppstod en del problem som gjorde att vi fick skjuta på losskastningen till efter lunch. Ett av problemen var bristen på stövlar ombord. 3O försvann iväg en stund för att sedan komma tillbaka med helt nya. Det uppskattade min och några andras fötter mycket. Själva losskastningen gick kalas, utan några problem sett från mitt håll, (jag stod på kajen och lossade förtöjningsgodsen). Det duggade lite smått under hela morgonen och vi fick höra att det skulle regna en del men hittills har vi klarat oss väldigt bra.
Vistelsen i La Coruña har varit helt fantastiskt kul, troligtvis för att vi har hunnit med så mycket. Vi har gått i oräkneligt många affärer, både kläd- och mat-affärer på permissionen. Vi hade också en picknick på stranden som låg väldigt centralt. Nästan alla var med, vissa låg och lyssnade på musik medan andra spelade kort. Under förmiddagarna har det hållits lektioner av både ”anhöriga” och nyckelbesättningen. Mycket lärorikt och kul, speciellt fascinerande är det att se folk som bara är några år äldre än mig kan så mycket.
Igår kväll var Skepparens Karl, Ekroth och jag på bio i köpcentret som låg bara ett stenkast ifrån vår kajplats. En biljett kostande knappt 40 kr, vilket alla tyckte var både billigt och värt att betala för även fast det var spansk text. Dock var det bara en visning på hela kvällen som var på engelska och det var en film med Johnny Depp, Montecai tror jag den hette. Efter någon timme av filmen och x antal nickningar med huvudet konstaterade vi att filmen inte var så bra. Då bytte vi filmsalong och hittade Insurgent, fast på spanska och utan text, inte helt perfekt. Vi provade de övriga salongerna men förstod lika lite av de filmerna så vi traskade hemåt.
Nu har vi alltså satt fart mot Cherbourg och beräknar vara framme den 23 april, om allt vill. Men som de säger, en seglare kommer när han kan. Det är kul att vara ute på sjön igen, visst att det är trevligt att besöka nya städer och uppleva lite annorlunda kultur, men det är ändå det jag kom hit för, att segla och att få träffa alla i besättningen förstås. Nu hörde jag att vi stängde av motorn och nu endast går med segel, får se hur länge det varar.
Måste bara tillägga att under detta resebrevs skrivande har jag fått besök av två myggor och nu två skeppare, lite oklart vad jag tycker om det. Myggen alltså.
Med det sagt, tackar jag för mig. Ett skepp kommer lastat med hälsningar hem.
Jungman Kylberg
