God dag, farväl och siesta.
I torsdags landade skonerten vid kajen i Cadiz. Efter många timmar av ”ship shape” med genomstädning och mässingsputsning var den längsta etappen avklarad. Redan långt tidigare, när vi rundade den sydvästra udden hade i alla fall jag och några fler rantat runt och inväntat mobilteckning. Första kontakten med omvärlden på en vecka och hemlängtan gör sig påmind.
Vissa dagar har fartyget känts så himla stort. Speciellt när vi ska städa. Men oftast känns den liten även om det finns gott om plats. Vi lever som en liten familj, väldigt tätt inpå varandra. Det är lite ironiskt, att vi inte ens sett fartyg på en hel dag, det enda ljuset i mörkret har varit våra egna lanternor, stjärnorna och marelden. Ändå känns det trångt.
I Cadiz klev några ur nyckelbesättningen av och nya kom ombord. Det känns ju ”lite sådär” att bryta upp orginalkonstellationen till en början men självklart ersätts de med kompetenta och trevliga personer. Och så vill jag passa på att tacka de personerna så mycket, officiellt, för att vi fått dela det här äventyret med er. Jag vill också passa på att sända en tanke till de kadettelever som också lämnade i Cadiz och tidigare. Ni är saknade.
Cadiz är förövrigt en väldigt spansk stad. Man får aldrig det man vill ha när man vill ha det. Antingen är det siesta eller så är det inte moderniserat och framförallt talas inte ett ord engelska. Men det är väl i stort sätt också charmen med det, det som ger staden karaktär. Det var en avslappnad stämning och lugn och ro verkade vara de flesta människornas motto.
Det blev mycket churros, tapas, glass och cappuccino, por favor. Det åts hela tiden. Kanske lite som i protest för att man för första dagen på länge själv kunde bestämma vad och när man skulle äta. Vi har också hunnit besöka stranden, tittat på nån gammal katedral och tappat bort oss i de smala gränderna. Staden känns så väldigt mycket större när man kan gå tjugo minuter utan att lyckas hitta en huvudgata. Shopping har också skett. Det skulle nog vara bra med en extra väska från Malagas flygplats på onsdag…
Och apprå på onsdag; vi har satt segel, en jäkla massa segel faktiskt, men det går inte fort nu. Det blåser knappt någonting. Men det gör ju också att några av oss har t-shirt och shorts mitt i natten utan att frysa. Och det gör faktiskt inte någonting heller. Meningen är att vi ska ta oss igenom Gibraltar när det är dager. Vi ska samla på oss mer ”sea-cred” och det är lite häftigt att se något av det berömda sundet.
Idag är det tre veckor sen vi lämnade Karlskrona. Det är helt ofattbart hur fort tiden har gått och hur mycket jag har fått uppleva. Jag ska passa på att suga ut allt jag kan av de sista dagarna med skonertfamiljen innan vi ska tillbaka till verkligheten och de nära och kära. Det ska också bli underbart.
Det pratas mycket om ”vad är det första du ska göra när du kommer hem?” och ”vad saknar du mest hemifrån?”. Förutom pojkvänner, flickvänner, familj och husdjur som toppar allas listor så kommer sängen väldigt högt upp på min. Det ska bli skönt att byta hängbingen mot 180 cm av ren mjukhet. Efter att ha bott i ett skåp, en halvmeter högt, så ska det bli skönt att få komma hem och kasta av sig alla grejer och bara drälla lite. Och SOVMORGON!! Hela förmiddagarna ska spenderas i horisontalläge.
402 Lundberg
