2014-08-18 Fortsatt kurs mot Karlskrona
Vi lämnade Gdynia, Polen igår och i för närvarande har vi 37 distansminuter kvar till Karlskrona. Det går ordentligt med sjö, 2,5-4 m vågor och blåser omkring 15 m/s. Om allt går enligt plan kommer vi ankra utanför Karlskrona imorgon morgon/förmiddag.
Jag som skriver heter Elisabeth Steen och det här är verkligen inte min normala arbetsmiljö. Jag och min kollega Robert Edsman har haft förmånen att följa med Falken under 1,5 veckas tid. Vi mönstrade på i Kotka, Finland, för lite drygt en vecka sedan. Normalt jobbar vi som försvarsmeteorologer på F21, Norrbottens flygflottilj, respektive F17, Blekinge flygflottilj men under resan har vi gått som elever och fått delta i allt från att skura däck till att stå i riggen som utkik. Det har varit intressanta dagar med mycket nya intryck och lärdomar. Jag som inte seglat något alls innan jag klev ombord tyckte i början att det var helt förvirrat med nya uttryck, tampar och segel kors och tvärs. Efter några dagar började det väl bli lite lättare att hänga med men det är inte helt lätt ändå.
En väldigt viktig lärdom som präntas in i alla elever ombord är vikten av att hålla i sig så man inte faller och gör sig illa eller i värsta fall åker överbord. Det är emellanåt en riktig utmaning att ta sig fram på fartyget. Något annat som är fascinerande är hur vardagliga saker som att äta mat, diska och duscha blir så mycket mer utmanande när det går höga vågor.
Verksamheten snurrar runt dygnet runt och det är ett riktigt lagarbete som utförs ombord. Alla måste hugga i för att det ska fungera. Jag är verkligen imponerad av hur duktiga eleverna är och hur proffsigt de agerar i sina roller på fartyget. Visst är det en del som blir sjösjuka men de biter ihop och gör ändå de uppgifter som skall göras. Både eleverna och besättningen har varit mycket hjälpsamma och vi har känt oss välkomna ombord.
Jag tror att det förväntas att jag ska nämna något om vädret under resan så jag får väl göra det. Det har varit sol och svag sjö blandat med hällregn och kuling, som mest hade vi 18 m/s (det är ca 65 km/h). Då kände i alla fall jag mig ganska liten. Det är otroligt intressant att få uppleva prognoserna i verkligheten och diskutera med besättningen hur de upplever prognoserna och hur väl de brukar stämma med verkligheten.
Även fast vi har en bit kvar så vill jag passa på att tacka besättning och elever för att vi fått följa med och delta i verksamheten. Det har varit en rolig och utmanande tid ombord.
/Lt Elisabeth Steen
