Resebrev 130613
”När ni kommer till Rouen så kommer det vara en liten båtmässa där. Det kommer att vara en del fartyg som ska visa upp sig och som ni kan gå runt och kolla på.” Ja, ungefär så hade vi blivit informerade om hur våra dagar i Frankrikes hamn skulle se ut. Det skulle visa sig att så inte riktigt var fallet.
Det är i detta nu för mig svårt att beskriva den känsla jag hade när vi kom in mot hamn efter 13 dygn på havet. Den syn som vi möttes av var en oändligt lång kaj, helt insvept i förtöjda fartyg av alla slag och storlekar. Man kunde med beundran och hängivenhet beskåda bland annat briggare, barkar, fullriggare, andra övningsfartyg och även modernare motorbåtar. Skeppen och dess besättning hade ursprung från Brasilien, Portugal, Mexiko, Ryssland och flera andra nationer. Alltså var detta inte en liten båtmässa, detta var en gigantisk festival med pompa och ståt.
Varje kväll är det gratiskonsert där exempelvis MIKA ska spela imorgon. Det är även fyrverkerishow precis innan midnattens inbrott varenda dag och under dagarna finns det mängder med aktiviteter och marknadsstånd att besöka. Samtliga fartyg har även under dagarna ’Open Ship’ då alla turister och besökare är välkomna ombord för att ta sig en närmare titt på däck. Faktum är att vi har vår första sådan visning på HMS Falken just nu medan jag sitter och skriver det här. Däremot var det inte något av detta som gav oss den tydliga inblicken i festivalens omfattning och utbredning. Den fick vi alla mer eller mindre samtidigt under gårdagen.
Vi hade blivit tillsagda att samtliga fartyg skulle delta i en parad genom staden och visa upp sin besättning och att vi på så sätt också skulle representera Falken, Försvarsmakten, Sverige. Alla fartyg och nationer ställde upp på ett långt tåg längs med kajen och i början kändes det hela lite fånigt då endast några få personer i publiken tog lite kort på en och någon enstaka gav ifrån sig något som skulle föreställa en applåd. Men när vi sen lämnade kajen och vek in mot stadens gator så gick det inte att hindras från att bli förbluffad. Längs med vägen, parallellt på båda sidor stod folk hoptryckta, kämpandes och trängdes för att få en så bra överblick av paraden som möjligt. Kamerablixtar brann av till höger och vänster och folk skrek, vevade med armarna åt alla håll och jublade när man passerade. Detta var svårt att smälta för en grupp nyexaminerade sjömän som precis fått smak på havet. Men vi njöt av uppståndelsen, det gick inte att låta bli helt enkelt. Paraden sträckte sig till tre-fyra kilometer och likaså följde vårt staket av beundrare oss. De fick aldrig nog, det fick inte vi heller för den delen, så vi passade på att trigga dem lite extra med hjälp av att dra till med några pampiga Shantys när tillfälle gavs, lite extra uppmärksamhet och beundran kunde ju inte skada Sveriges rykte menade vi. När vi reflekterade över parade i efterhand kom vi fram till att vi nu borde finnas på omkring 10 000 bilder tagna på 45 min. Efteråt bjöds det på läsk och bakverk vilket tacksamt mottogs upprepade gånger tills vi återvände mot hamnen igen.
Idag har 15 stycken av oss fått fara till Paris för att få guidad visning över stadens främsta sevärdheter. Vi övriga är kvar ombord, tar hand om besökare och alldeles strax ska jag själv och fyra andra delta vid en tillställning under kvällen tillsammans med sjömän från övriga fartyg. Exakt vad som kommer hända där har jag inte helt klart för mig och faktum är att det börjar bli så kort om tid innan vi ska åka att jag måste avbryta vid detta.
Ta hand om er där hemma!
Vi ses snart! Oscar Vilhelmsson
