Hej!
Här kommer en hälsning från den något understimulerade sjukvårdsenheten ombord. Under de senaste dagarna har vi som ni vet påbörjat vår resa nordvart från Key West, och förväntar oss med nuvarande förutsättningar att kunna ankra utanför Charleston under tisdagens förmiddag, lokal tid.
Jag är fartygsläkare och tjänstgör ombord på Falken under den här etappen för att sedan återvända hem till jobbet på anestesikliniken i Kristianstad och reservofficersutbildningen på Försvarsmedicincentrum i Göteborg.
Eftersom elevbesättningen är en hoper engagerade nötkärnor med stor sjövana har jag hittills inte fått ägna mig åt mitt hantverk särskilt mycket. Tanken är att det ska fortsätta så, och den planen lämnar utrymme åt preventivmedicinska åtgärder, som att baka och dela ut kramar.
En del solsveda bör det dock finnas i gänget, att döma av nyansen på ryggtavlorna. Detta hjälper mig naturen att ta hand om då vi väntar väderväxling som kommer ge ett fint våtvarmt omslag och bra med vind på det. Just nu öser regnet ner och vinden tilltar i styrka.
Sjukvårdsberedskapen ombord är hög, med ”daglig sjukvård” som främsta syfte, dvs. att ta hand om allt från sjösjuka, huvudvärk och förkylningar till plåtsjuka och hemlängtan. Vi har en avancerad läkemedelssats framtagen enligt samma matris som används i den civila sjöfarten, dvs. efter tonnage, antal besättningsmedlemmar och var man seglar. Den innehåller det mesta som behövs för allt från behandling av infektioner, hudåkommor, förstoppning, till förgiftningar, kärlkramp, hjärtsvikt osv.
Vi har möjlighet att ta hand om svårare traumafall och stabilisera en svårare skada inför evakuering med båt eller helikopter. Det betyder syrgasbehandling, sätta dropp, stabilisera frakturer, smärtbehandla osv. Skulle det behövas kan vi intubera, sätta thoraxdrän mm. När vi seglar kustnära kan vi ta oss in till hjälp inom något dygn om någon skulle drabbas av t.ex. blindtarmsinflammation, men under en längre seglats över öppet hav prövas läkarens nerver på ett annat sätt.
Allting är svårare att bedöma på den här gungande kliniken där man ÄR hela sjukvårdsverksamheten och representerar alla specialiteter. Ett ganska litet beslut på landbacken kan ju bli omvälvande för hela verksamheten ombord. Om vi måste uppsöka sjukhus för t.ex. en röntgenundersökning kan det påverka hela seglationsplanen, utbildningsmålen och kanske tom planerade hemresor. Då är det tur att man har kollegor i land att ta stöd av, utöver kustradiostationer, radio medical och den erfarna besättningen. Det är ett stort ansvar, och man måste ha en färdig plan uttänkt för olika scenarior. Man måste ha fantasi och vara med i vad som händer ombord. När man kommer tillbaks till landbacken efter en period här kan man ha utvecklats oerhört mycket utan att det egentligen hänt något alls.
När man sitter där i det gungande mörkret och syr ihop något sår med en pannlampa på huvudet, vars kägla flyter runt och lyser på det man vill se cirka 50% av tiden, då är det lätt att undra vad man gör här. Men när man kommer hem är man snart stolt över att få ta del av något som få andra får uppleva, en verksamhet som ger våra elever en unik erfarenhet, och det känns tryggt att ha rätt kompetens för att vara stand-by för något vi hoppas aldrig kommer hända.
Jag hoppas jag kommer få fortsätta baka, helt enkelt.
Stora kramar till familjen där hemma, och särskilt till den blivande storseglaren Greta, 1 år idag!
Ylva Lindström, Fartygsläkare, kadett vid FömedC och ST-läkare i anestesi och intensivvård i Kristianstad
