20:e dygnet på Falken
För 20 dygn sedan startade en resa i mitt liv jag aldrig kommer att glömma.
När jag fick reda på att vi under en period i vår utbildning skulle iväg och segla var väl tankarna om det inte speciella egentligen, åka och segla det blir
säkert kul. Men jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så betydelsefullt för min egen del.
Jag är uppvuxen på en ö i Gryts skärgård, så tankarna om att jobba på havet har alltid funnits. Men det är först här på Falken jag för första gången har fått testa på hur det känns att jobba på ett fartyg och insett att det är detta jag brinner för. Känslan av att vara här är egentligen svår att förklara, för ävenmed lite sömn och tungt arbete så har jag aldrig mått så bra. Om det var så att jag fick välja själv skulle jag aldrig lämna denna plats.
Från början var tanken att jag bara skulle resa med i 15 dagar, som resterande elever. Jag insåg ganska snabbt hur bra jag trivdes på fartyget och tyckte det var tråkigt att resan inte kunde vara längre. Men en dag hände det jag inte kunde önskat mer, fartygschefen frågade mig om inte jag kunde stanna några dagar extra för att hjälpa till med 70års jubileet och sedan segla med ner mot Karlskrona igen. Från min sida var det ett självklart ja!
Att få vara med på 70års jubileet var helt otroligt, vara en del av något så stort är något man kommer kunna skryta lite om.
Men för min egna del finns det en sak som egentligen varit det viktigaste och mest betydelsefulla för min del under hela denna resa, nyckelbesättningen. Jag tror faktiskt att jag aldrig under mina 22 levda år träffat så mycket underbara människor på en och samma plats. Allt de gjort för mig och lärt mig kommer jag ha med mig livet ut. Även om dem har haft mycket och göra så är det ändå alltid en själv som de prioriterat, det känns som alla gjort allt i sin makt för att lära mig så mycket de bara kan. Jag är väldigt frågvis som person och älskar att lära mig nya saker, även om jag nog är den elev som ställt mest frågor under denna resa har de inte tröttnat på mig (tror jag). Det skulle vara kul att beskriva allt varje person ur denna nyckelbesättning betyder för mig men då skulle det här bli mer att läsa än på en uppsatts. Det jag egentligen vill säga till besättningen behöver inte beskrivas med många ord, jag tror ni förstår mig när jag säger att de är guld värda för mig. Jag kommer aldrig kunna tacka någon av dem tillräckligt mycket för allt de gjort för mig. Det är tack vare dem jag fått uppleva denna resa på det bästa sättet som går.
Tyvärr slutar min resa idag och jag måste lämna denna plats. Känslorna jag har nu är väldigt splittrade, jag är så tacksam för att jag varit en del av denna resa men när jag tänker på att jag inte kommer vara kvar här mer än några timmar till så skär det i hjärtat. Känslorna jag känner för detta fartyg kommer aldrig försvinna, en del av mitt hjärta kommer alltid finnas kvar här. Men en vacker dag kommer jag tillbaka!
Amanda Ljung
