Skepp och hoj!
Jag är en brud på 18 vårar och har varit med här på Falken en gång tidigare. Jag var med sommaren 2010 i 12 dagar, då var vi med på kronprinsessans bröllop och sedan så bar vi iväg mot Göteborg där vår resa tog slut. Falken kändes som vårt andra hem och i 2 år har man väntat på att Falken skulle komma tillbaka till Stockholm. Tillslut så fick jag det efterlängtade samtalet om att Falken var i Stockholm. Jag och 2 till som också var med på Falken 2010 åkte dit för att hälsa på. 2 dagar senare så fick jag och dom andra 2 frågan om vi hade lust att följa med Falken ut i skärgården och segla från Tordag till Måndag. Vi tackade självklart ja. Våran högsta önskan skulle slå in, vi skulle får segla med Falken igen.
Onsdagen den 9 maj började man packa väskan, tänk att i morgon ska jag få gå ombord på falken, detta är inte sant!
Torsdagen kom och man kunde inte sluta le. Idag var tiden inne. Klockan började närma sig 17.00 då när vi skulle möta upp dom vid Berga. Vi gick ombord och hälsade på alla andra som var på Falken, vi fick våra nummer och hoppade in i vart sitt kvarter. Nu var vi i vår underbara dröm!
Men tyvärr så varade inte den underbara drömmen så länge. Ena tjejen som kom med mig blev snabbt sjuk och blev tvungen att lämna Falken redan första dagen. Dagen efter så fick den andra tjejen svårt att andas och fick åka till sjukhuset för att kolla upp vad det var för fel. Sen så fick hon inte komma tillbaka till Falken av doktorn.
Så nu stod jag där ensam kvar, jag viste inte vad jag skulle göra. Skulle jag åka hem för att jag inte vågade stanna kvar själv eller skulle jag stanna kvar och uppleva min dröm? Jag beslutade mig för att stanna kvar och se hur det skulle gå att vara kvar själv med dom andra där jag inte kände någon.
Men allt gick bra och jag känner att jag mer och mer börjar att komma in i gruppen.
Självklart saknar jag mina kompisar som tyvärr inte kunde fortsätta resan med Falken. Men jag känner mig stark som klarade av att stanna helt själv.
Men nu ska jag upp och fortsätta att arbeta med mina nya kamrater här ombord.
Puss och Kram Riise
