Resebrev Gladan 140526
HMS Gladan 26 maj 2014.
Ett återseende närmade sig! Vi letade utefter kanalen i Kiel efter en gammal, välkänd silhuett där i mörkret. Förknippad med och välfylld av traditioner, kunskap, gemenskap, glädje och ödmjukhet.
– Där är hon! sa förre sekonden, på sitt oefterhärmliga sätt. Lars Saager, fd sekond, numera glad pensionär, hade året innan gett mig i 60-årspresent en seglats med skonerten HMS Gladan. Kruxet var att hans kommendering ombord slutade innan jag hade tid att njuta av min present. Men vi båda, äldre män i sina bästa år, hade ju haft ”ankare i mössan” så det ”löser vi”.
Så nu!!! var det dags att återse skonerten efter 42 år. (Aspiratsegling 1972)
Besättning med Fartygschefen Jerker Schyllert i spetsen, hade haft turliga vindar under sin hemresa, vilket gav till resultat att de var framme i Kiel mycket tidigare än planerat och otroligt nog beslutade att vänta in oss som körde från Sverige i bil. Ett stort TACK!
Klockan var nu 0130 när vi embarkerade, välkomnades av VO o vakten på däck samt visades ned till våra bingar. Nybäddade o välkomnande med lakanstyg i exakt det mönster jag såg här 42 år tidigare. Det här börjar bra, tänkte jag o lyckades åla mig in i stick kojen.
0400 losskastning o sista slussen ut i Kiel bukten. Ovan och nyvaken såg jag arbetsrutiner och samarbete väcka liv i mitt minne. ”Just det, såå gjorde man”. ”Javisst ja, sååå hette den tampen”.
En soluppgång ombord, med gott kaffe, på päronplatsen längst akter på halvdäck, innebar att livet var underbart. Trots 90 min sömn och en lång resa dit....
Delar av besättningen hade många många dygn bakom sig blandat med elever som kom ombord några dygn tidigare. Detta faktum, att otränade kan tränas så snabbt med väl beprövade metoder, imponerade på mig. Men samtidigt inte, då jag vet av egen erfarenhet att Flottan och marinen är unika i sin pedagogiska kompetens.
Toppgastar till väders, fartyget i vindögat och segel sätts. Samarbete på hög nivå! Med lugn, tydlig och trygg röst delas kommandon ut, repeteras o verkställs.
Det där magiska som sker i ett fartyg, när segel driver framåt o motorljudet tystnar är stort. Naturkrafter tar vid och besättningen optimerar den.
Eftersom jag själv tjänstgjort som yrkesofficer var jag väldigt nyfiken på att höra hur dagens ungdomar ”nuförtiden” ser på tiden ombord, deras tid i försvaret som anställda och framtida planer. Jag bävade lite inför vilka svar jag skulle få, då det i media ges bilder av ett försvar i söndring och förfall, med oförmåga att dra till sig sökande ungdomar till jobb som yrkesmilitär. Avhoppen står som spön i backen och inget görs för att förbättra läget.
Att då istället höra eleverna ombord beskriva sina erfarenheter som ”99% positivt, intressant, givande, lärorikt, bra befäl med stora kunskaper” gjorde mig positivt överraskad och glad. Öppna, nyfikna, kloka, arbetssugna ungdomar finns i verkligheten – jag har träffat dom. Flera av eleverna ombord som ännu inte kunnat söka in till försvarsmakten av olika orsaker, hade redan nu totalkoll på nästa intagning och datum för grundutbildning. Mycket var bra förr, men uppenbart är det mycket som är bra idag också. Grattis Försvaret, ni är på rätt spår!
Få plattformar är så tydliga som ombord i ett fartyg, för att studera och observera beteenden, kunskaper, erfarenheter och relationer. Mina yrkesval inom marinen och efter tiden i marinen har gjort att jag utvecklat bra spröt och tentakler inom dessa områden. Jag måste säga att begreppet ”happy ship” gäller i högsta grad ombord på HMS Gladan, årgång 2014.
Att via fulla segel angöra Karlskrona på kurs 003, segla in på yttre redden i 10 knop, göra en mäktig, fartfylld och svår runda förbi marinmuseum och in i inre hamnen för att till sist ankra från fullt segelställ, är rent ut sagt ”förbannat svårt”. Jag var med! Jag upplevde det ”live”! Ett mästarprov på samarbete (på bryggan mellan erfarna befäl, på däck och uppe i riggen med skeppare och elever i mycket god form, med ett vältrimmat fartyg som varit till sjöss oavbrutet i åtta månader). Det kan bara utföras av proffs!!
Tack Saager för din goa present och tack FC med besättning för att jag fick och tog möjligheten!!
Vem vet – jag kanske står där på kajen nästa gång ni ska till sjöss?
Olle Fernström / RO/Örlkn/Ubåt numera Trädgårdsmästare
