Ohoy Sverige!
Nu är vi på väg igen i stadig takt (1.9 knop…) Alla är glada att komma ut på sjön igen efter två underbara dagar i Funchal. Som tredje officeren sa, det är på sjön en sjöman ska vara och vi är väl alla på väg att bli något som kan liknas med sjömän.
Kvällen den 19 mars förtöjde vi i Funchal efter en mycket skicklig manövrering innanför piren som endast resulterade i en liten törn mot kajen med peket. När allt kommit på plats var det skönt att ta en dusch utan att trilla omkull.
När stora delar av elevbesättningen fick kliva i land var stämningen på topp. Väl uppe på kajen insåg vi dock att det gungade där med… Utan att bli nedslagna promenerade vi iväg mot centrum. Funchal är en väldigt mysig stad med små gågator och mycket växtlighet. Det visade sig att det var ganska svårt för tjugo personer att komma överens om en och samma restaurang men det löste sig och mätta och glada återvände vi hem, till Gladan senare på kvällen.
0630 var det purrning med samma gamla låtar som alla börjar kunna utantill, nu var det dessutom min (Anna) födelsedag och medan alla klädde sig och vek undan sina bingar sjöngs det glatt. Efter en god frukost var det uppställning för rengöring och mer Ja må hon leva, nu även med nyckelbesättning. Efter städningen breddes det ett gäng utsökta baguetter och sedan bar det av på en fyra timmar lång guidad tur med buss. Vi tog oss till en mindre stadsdel där Churchill tydligen suttit och målat, vilket guiden stolt beskrev. Vi tog oss vidare uppåt på slingrande vägar och kom så småningom till den högsta toppen på Madeira vilket var högt. Här kryllade det av försäljare och turister, handgjorda ponchos, halsband av pärlemor och eukalyptus karameller trängdes på den smala muren intill stupet. Turen fortsatte med information om Christiano Ronaldos barndom på Madeira. Bussen tog sig sakta men säkert upp i bergen på vägar som verkade alltför smala och krokiga vilket gav upphov till en del panik. Guiden lovade att det inte var första gången chauffören körde där, utan den andra(!). I en dalgång på hög höjd fick vi se ett 200 år gammalt kloster. Under hela turen var vädret sjukt bra och humören på topp. Tillbaka nere i Funchal lämnades de som inte skulle ha vakt ombord av i staden. Vi i vakten kördes till Gladan igen för att senare dra ut på en till permission. En födelsedagsmiddag med otrolig mat och överraskningstårta resulterade i känslosamma tal om hur mycket vi tycker om varandra i gruppen. Restaurangen Almirante presterade fantasiskt till oss 18 personer som kom utan förvarning. Vi provade både grillspett och den lokala delikatessfisken och återvände till Gladan lyckligare än någonsin.
Idag på morgonen lämnade vi Funchal med blandade känslor. Gungandet på båten är trevligare än det på land som kändes skrämmande onyktert. Väl ute på sjön hissades seglen i underriggen, en manöver som nu fungerar utmärkt på alla plan. En kringgående kurs runt Madeira lades för att ge oss bättre vindar längre fram under resan på grund av förvirrade vädersystem. Vinden har varit ganska så svag idag, något som vi passat på att njuta av. Solen har också fått chans att bränna sönder oss, vi knarkar hög solskyddsfaktor (kids 50+) De fria vakterna slappade på däck med lite reparbete vid hand. Mitt i lättjan livades stämningen upp när en grupp delfiner bestämde sig för att följa med oss en bit. Vår bästaste 2:a skeppare bjöd på en mycket lärorik lektion i seglingskunskap, nu vet vi vad både slör, lova och avdrift innebär.
Idag börjar också en del elevtamp ta sin slutgiltiga form, vissa långa, andra korta, vissa vackra, andra mindre men alla lika älskade av sin skapare. Det är taglingar, splitsningar, valknopar och dubbla fallrepsknopar som kräver en hel del koncentration och fokus.
Vi som skriver idag är två lyckliga sjökvinnor som gärna vill passa på att tacka alla vänner här ombord samt vår underbara nyckelbesättning, de är fantastiska människor hela bunten!
Adios! Eller som 222 Lundsten säger i Göteborg, Ha de redigt gött!
Elever 222 Linnea Lundsten och 242 Anna Johanson (Numera 19 år gammal!)
PS. Våra (enligt ovan) bästaste skeppare gillar att hänga i skepparmässen och kolla på Astrid Lindgren filmer så fort de inte har vakt, just nu spelas temat från Bröderna Lejonhjärta.
