Ombord på HMS Falken 2012-10-11
Jag mönstrade på Falken i Portugal, Porto. Den 20 september 2012, ca 20:00. Det började med att jag stod på kajen och såg alla som var ombord. Det var mer folk än vad jag förväntade mig. Men jag tog väl ett djupt andetag och klev på med mina tankar av spänning, nervositet och förväntningar. Den första jag fick hjälp av med mina väskor var Mia Rismalm, Falkens 3:e officer. Hon visade ner mig till hytten jag skulle tillbringa mina nätter här på Falken. Hytten kallar vi för Nyckelhytten, och där delade jag hytt med fyra andra personer. Kockarna och Timmermannen, 3:an. Jag hälsade på kockarna och alla andra för den delen. Sedan så visade förste kocken mig vilken binge som jag skulle sova i. Jag fick ju tacka och ta emot och började packa upp mina grejor och började bädda rent min binge. Första intrycket av kockarna var suveränt. Rätt roliga och humoristiska grabbar. Sedan efter ca 15-20 minuter så blåste Thomas Falk, sekonden, i visselpipan och kallade på uppställning. Det var något nytt för mig så jag blev lite fundersam. Men det var bara att ställa sig på däck med alla dom andra. Efter en stund så fick jag presentera mig inför hela besättningen vad jag var för någon och vem jag var. Senare så gick jag ner till hytten med de andra kockarna. Vi pratade lite om vad som skulle hända. Under kvällen så kom förste kocken med ett förslag att gå ut och äta lite, ha de trevligt. Så vi bytte om och började gå mot stan. Vi var hemma igen vid ca tolv tiden.
Jag vaknade upp dagen därpå när det var frukost och sedan fick jag gå igenom lite rutiner och var allt finns på båten. Redan på lördagen så fick jag stå inne i byssan och laga lite mat. Några dagar efter så fick jag följa med på en buss resa i Porto. Och hela besättningen åt på restaurang efter buss turen.
Den 23 september, söndag kastade vi loss från Portugal och var på väg till Gran Canaria, Las Palmas. Det var beräknat att det skulle ta sju till åtta dagars segling, Ca 800 nautiska mil. Det var rätt på kämpigt för mig de första dagarna på sjön. För det var första gången för mig att vara på sjön under en längre tid och första gången på en seglare. Det var ca sju, nästan åtta meter höga vågor. Jag fick stå på mig lite och försöka att göra det bästa jag kunde. Efter två till tre dygn så gick allt jätte bra. Mina förväntningar om hur det var ombord var inte som jag tänkte mig. Trodde inte att det skulle gunga så enormt som det gjorde. Tog lite tid att vänja sig.
Men en morgon då när vi va ute på det öppna havet, när jag klev ut ur bingen, bäddade och kom ut på däcket. Så var den helt magisk. En stjärnklar himmel. Inte ett enda moln på himlen. Månen lös skarpt som om att det var solljus ute. En bild alltså som kommer sätta sig på näthinnan väldigt länge. Men månen lös inte bara skarpt just den morgonen. Alla kvällar och nätter på sjön så var den lika skarp.
Efter de femte eller den sjätte dagen på havet så började man nästan undra var land är hän. Men den sjunde eller den åttonde dagen, den morgonen så kunde man se ljuset från landet Gran Canaria. Då hade vi ca 10 nautiska mil kvar. Man fick riktig härlig känsla när man väl fick syn på det. Vi kom fram efter några timmar. Vi hade bokat en plats där vi kunde få kaj. Men vi var framme en dag tidigare än boknings tiden. Falken ankrade precis utanför hamnen. Så vi började piffa upp fartyget så mycket vi kunde. Utsidan hela vägen till insidan av båten. På kvällen var man rätt matt. Efter dagen i byssan och lite städning så samlades allihopa på däck och kollade på film. Det var rätt speciellt.
Dagen därpå så kom vi till kaj. Jag tror själv att alla var rätt pigga på det att vara på land. När kvällen kom så tog jag och kockarna lite lugnt i en av mässarna. Vi gick runt lite i ett köpcenter här i Las Palmas dagen efter och senare på kvällen så gick vi ut och åt lite med några drinkar. Det var rätt storslaget.
Efter någon dag så pratade jag lite med Kaptenen och fick bifrågan om att få stanna kvar två veckor längre. Så jag skulle laga mat lite och hjälpa till ombord medan Kaptenen och första skepparen håller vakt. Det var bara att lyfta på hatten och tacka. Med tanke på att jag trivdes så bra här ombord på Falken och ville lära mig mer så tackade jag ja.
När alla eleverna hade åkt hem på kvällen så ordnade vi som var kvar på båten en liten mottagning. Vi skulle få besök av några andra Kaptener, Amiraler och Generaler. Jag fick stå i ”baren” och servera lite dricka åt dem. Det var något väldigt speciellt. Skulle kunna tänka mig att göra om något sådant evenemang igen.
Ja, nu till dagens läge. Just nu har jag precis blivit klar i byssan och gjort middag åt mig, Kaptenen och Första skepparen. Och det är redan en vecka tills hemfärd. Har lärt mig rätt mycket redan på denna korta tiden man har varit här. Jag har fått göra mig en egen elevtamp. Fått planera allt jag kommer stöta på, får ta hand om byssan på helt egen hand. Och enligt mig själv så är jag rätt stolt. Att få en sådan chans att ens få kunna vara på en seglare som denne. Jag kommer nog att sakna allt jag har varit med om här.
På ”fritiden” när jag inte är i byssan eller jobbar på däck så sitter jag antigen i skepparmässen och kollar på serier eller film. ibland kan det vara så att man går ner i stan eller till och med lägger sig på stranden i detta vackra vädret med musik i öronen.
Så om jag skulle beskriva hur min upplevelse var här på Falken på rak arm. Så skulle jag sagt att det är helt otroligt. Trevligt folk att jobba med. Som jag har sett det så är det som en liten familj som jobbar tillsammans. Klart det har varit kämpigt, men helt klart värt det.
Jag hoppas verkligen att det inte bara jag som kommer uppleva detta. Det är verkligen något man skulle vilja dela med sig.
Skepp O’ Hoj!
Kim-bryan Nilsson, Helsingborg
Kock-Stuart
