Hej allihopa det här är törnströmskas sista resebrev. Det är så att vi åker hem imorgon och det här är en sammanställning av alla elevers upplevelser. Efter att ha varit på Gladan i 4 veckor har man verkligen känt på det riktiga sjömanslivet. Man har fått en helt annan uppfattning om hur det kan vara i arbetslivet till sjöss.
Först och främst har det varit en häftig och lärorik upplevelse att få besöka olika delar av USA. Bland annat studiebesöket i Ernest Hemingways hus, Dry Tortuga och även se hur andra människor lever på en helt annan kontinent. Vi kan verkligen säga att skillnaderna är enorma. Till exempel uppbyggnaden av städerna, levnadsvillkoren, kulturerna och även de varma klimatet.
Det som man har lärt sig mest av allt på denna resa är att uppskatta bekvämligheterna man har där hemma och att ta vara på tiden, speciellt när man har stått som utkik uppe i masten på en 20 meters höjd. Kunskaperna har bara växt med allt som har med sjön att göra. Som tillexempel hur man styr en segelbåt med hjälp av alla tampar ombord (cirka 60 st), kunna navigera med sjökortet och även med den så kallade sextanten, där man använder sig utav stjärnorna och solen. Inte nog med det, vi har även fått lära oss att splitsa och göra vår egen elevtamp. Det som har underlättat allting är besättningen som har varit med och stöttat oss när vi behövt det. De har varit roligt att jobba tillsammans med dem. Dem är både roliga och utbildar på ett bra sätt. Det har funnit mycket skratt och skoj bland oss alla.
Annat som har varit roligt var t.ex. mottagningen på Bahamas där man fick mingla runt med högt satta människor från olika länder. Filmstunderna uppskattades otroligt mycket där vi bland annat såg SS Martha uppe på däck dvs utomhus när det är mörkt och man hör havets vågor runt omkring sig. Igår hade vi även fotbollsturnering mellan vaktkvarteren och nyckelbesättningen som avslutades fint med pizza och tävlingar i kveilning och en knoptävlig där våra tre vaktkvarteren fick möta varandra och nyckelbesättningen. Tyvärr gick det inte att rå på nyckelbesättningen som vann både fotbollsmatch och kveil- och knoptävling.
Vi har också haft med oss en maskinelev som har jobbat i maskinrummet med brassen. Där han lärt sig otroligt mycket. Han har även uppskattat de gångerna han varit med och hjälpt till på däck. Nu när vi elever har tillbringat fyra veckor tillsammans har man knyts ihop och byggt upp ett fantastiskt sammanhållande i gruppen, där vi hjälps åt, jobbar tillsammans och håller ihop. Som sekonden sade i början på denna resa ’’ Vi kastas ner i en container, skakas om och kommer ut som nya människor’’ så har vi verkligen vuxit som personer, fått nya intryck och bildat ett lag. Det känns roligt att också få lära känna dem från tredje ring. Vilket man inte hade gjort på samma sätt annars. Man kan väl säga att man har nu vet hur det är att bo i en illaluktande och smutsig miljö bland 23 andra elever.
Det som verkligen är häftigt med denna resa är att man har tillbringat fyra veckor på Gladan som är ett väldigt gammalt fartyg med gamla arbetssätt och inte nog med detta så fick vi vara i USA vilket man inte kommer glömma bort på många år. Man kan nästan säga att det har varit som att gå in i en tidsmaskin och transportera sig till den tiden då dessa båtar byggdes (Gladan o Falken). Att bara få uppleva miljön ombord där det inte finns bekvämligheter som finns hemma är en speciell utbildning i sig som man kommer ha en stor nytta av i framtiden där man jobbar hemifrån som sjöman i kanske flera månader.
Det har både varit tufft och roligt att vara hemma ifrån. Speciellt med dem som har ett förhållande där hemma som måste hållas igång. Man vill ju prata och skriva tillsammans mycket mer. Men det blir väldigt svårt beroende på den begränsade permissionen man har, dels tidsskillnaden som vi har på cirka 6 timmar. Man känner att det kan vara påfrestande och jobbigt i mellan. Man saknar varandra hela tiden, man vill bara vara tillsammans, ibland undrar du vad man egentligen gör här! Då det gäller för dem nära att räcka handen ut och stötta en, vilket känns så tryggt och skönt. Det är också bra att vi är flera stycken som sitter i samma sits. Där vi har det tillsammans att kunna dela och snacka om hur det är och hur det känns att ha flickvän/pojkvän på avstånd.
Vi har ju också en del roliga men även äckliga händelser. Som t.ex. när vi skulle tömma svartvattnet (bajs och liknande) och trycket i slangen var för dåligt så hälften hamnade på däck. Det skrattades otroligt mycket samtidigt som det luktade fruktansvärt illa och såg jätteäckligt ut. Fler sådana tillfällen är man ska sova och helt plötsligt har man ett par illaluktande fötter i ansiktet. Eller när man ska gå på toa när det gungar väldigt mycket och måste hålla i sig för att inte trilla av toaletten. I efterhand är det bara sånt man skrattar åt och något av det mest extrema man har gjort..
På Dry Tortuga, satt vi i värmen under palmerna på kvällen efter en hel dag med bara sol och bad. Där kockarna stod och grillade kött. Vi hade solnedgång och kände sanden mellan tårna. Sen på kvällen åkte vi tillbaks till Gladan med motorbåtar på 500 hk. När vi kom tillbaks på båten hade vi allemans bad på däck, där vi spolade av allt saltvatten. Så skönt man sov den natten! Det var nog ett av de härligaste minnen som vi har varit med om. Här i Key West runt marinbasen känns det extremt amerikansk, med grindarna, bilarna, palmerna och själva miljön. Hemma i Sverige ser man ju sällan dyra, flottiga bilar. Men här ser du en Ford Mustang runt varje gathörn. Det är helt otroligt. Affärerna är verkligen udda. Det finns allt möjligt, det märker du också av om du går in i en mataffär. Sortimentet skiljer stort! Där jag föredrar Sverige. Här kan du aldrig gå en runda på stan och kolla in affär efter affär. Du får köra runt överallt.
Att kunna knyta sig till en grupp så starkt som vi har gjort är också en utbildning det vill säga att jobba som en besättning fast än man kanske inte gillar alla lika mycket. Vi som skriver detta brev kan med gott samvete intyga att varje dag har varit som en helt ny upptäcktsvärd där vi har fått gå iland på dem olika städerna, uppleva olika väder som vi har haft ute på sjön och känna på, på både extrem värme och kyla. Vårt samarbete har nått upp till en extrem nivå där vi tillexempel har tagit nytta av varandra och försökt hålla värmen uppe på däck i allemanssked.
Till sist vill vi bara tacka Thomas Falk, Bengt Kihlbom och besättningen för en otroligt spännande och upplevelse rik resa. Vi vill tacka alla som följt oss och extra stort tack till dem som har skrivit kommentarer. TACK!
Nu är det verkligen inte långt kvar tills vi ses och vi hoppas att ni har haft bra stunder när ni har läst våra brev.
Med vänliga hälsningar HMS Gladans besättning genom
Mikael Zhuk, Rebecca Israelsson & Emil Magaard
