Resebrev den 21 december 2012
Framme, efter nästan fem veckors äventyr så har vi tagit oss fram till vårat slutmål Fort Lauderdale i Amerikat.
Det låg någonstans i bakhuvudet när man fick reda på att klockan 05:00 så skall besättningen purras för att klargöra för losskastning, detta är den sista losskastningen som vi kommer genomföra under denna seglatsen. Visserligen rörde sig den tidiga förflyttningen om att lämna plats åt ett kryssningsfartyg modell större men man kände att det började närma sig slutet. Klockan 5 så drog tonerna till Dead ringer of Love, Cheer och Meatloaf, igång i de sönderspelade högtalarna och man hoppade motvilligt upp ur sin binge för att ta sig upp på däck och börja med förberedelserna. Första losskastningen började klockan 6 som leddes av Jennifer Svensson och gick smidigt utan några problem, där efter tog Gustav Weidman över rodret för att genomföra en tilläggning på en annan kaj ungefär 500 meter bort. Själva hamnen vi låg förtöjda i på Bahamas var en industrihamn och karakteristiskt för dessa är att det hela tiden är full rulle och aktivitet. Detta även klockan 6 på morgonen då det var fullt med lotsbåtar, bogserbåtar och mindre fartyg som körde in och ut ur hamnen med diverse större containerfartyg. Så det var fullt upp för både Gustav och utkiken att hålla reda på vad som hände i närområdet som kunde betyda en situation. Förtöjningen gick bra och vi låg åter förtöjda cirka 45 minuter senare.
Runt 10 tiden så var det dags att kasta loss igen för att vända stäven mot de förenade staterna. Men först så skulle vi plocka upp fyra stycken gäster som skulle följa med oss den sista biten över. Detta var Sveriges marin attaché överste Hans Granlund och hans son Gustav, Sveriges ambassadör i Washington D.C. hans excellens Jonas Hafström samt fartygschefens gode vän Magnus.
Runt 10 tiden så enklade vi upp och denna gång var det Henrik Stenberg som gjorde en rätt snittsig manöver genom att vända båten med en tamp i land för att inte repa det stora kryssningsfartyget som låg på andra sidan av den vik vi låg i. Manövern blev lyckad och vi satte kurs mot mål. Mellan Bahamas och Florida passerar golfströmmen, som tar sig hela vägen upp till oss i norr och bidrar till vårt förhållandevis milda klimat och kan uppgå till 5 knops fart mot norr. För att kompensera för detta kom kursen mot mål att bli 20 grader söder om mål då fartyget hela tiden trycktes norrut. De första timmarna tog vi oss fram för segel men i och med att vindarna avtog så tvingades vi till att fortsätta för maskin.
Under eftermiddagen så fick man möjlighet att fråga attachén samt ambassadören om hur deras tjänst var samt hur relationer med USA var och hur det var inom den amerikanska försvarsmakten. Detta var både givande och intressant så frågorna haglade.
Under det sista dygnet som i det här fallet även blev det första ute till sjöss genomförs en rad förberedelser som avser förtöjning. Ett axplock är bland annat kontakt med hamnkapten och lots, ta reda på tid och plats för att möta upp lots, ta reda på hamnspecifikationer avseende hur hamnen ser ut, trafiktäthet, strömmar, vindar och tidvatten. De fria vakterna purrades ut klockan 07.00 och möttes av förtjusningen i form av en skyline bestående av skyskraporna på Floridas östkust. Denna utsikt bör nog inte jämföras med Christofer Columbus eller vikingarnas första resa till Amerika. Lotsen möttes upp kl 08.00 och förtöjningsgodset var vid denna tid iordningsställda för förtöjning. Tamparna gick iland och vi hade äntligen nått fram till vår slutgiltiga destination Port Everglades i Fort Lauderdale.
Nu återstod återställningsarbete och snyggning av fartyget inför kvällens cocktailparty. Kvällens hårda slit betalades i en mottagning med ambassadörer, marin attachéen, kongressledamöter, den svenska Konsuln och ett flertal andra personer som varit till hjälp för delar av vår resa och vårt slutmål.
I skrivande stund går vi i vaktkvareteret som landgångsposter och roterar runt i tvåtimmarsintervaller. Nu på natten när allting är lugnt och stilla runt omkring en, får man passa på att reflektera över de gångna veckorna och alla äventyr som vi fått vara med om. Det känns som om resan i sin helhet just nu är alldeles för stor för att kunna processa allt på en gång. Samtidigt som det känns som att tiden gått vansinnigt fort så känns det som evigheter sedan vi väntade på att bli upphämtade på kajen i Las Palmas. Just nu känns intrycken övermäktiga och svåra att hantera och vi behöver nog alla julledigheten för att ägna oss åt tanke och reflektion om vad detta har betytt för oss.
Vi vill slutligen rikta ett riktigt stort tack till Mr Magnus och herr och fru Gates på Bahamas, för de aktiviteter ni ordnade åt oss på Grand Bahama. Tack!
Sist och inte minst så vill vi kadetter tacka den fasta besättningen ombord på HMS Falken för ett äventyr vi aldrig kommer att glömma. Det har varit en otrolig resa som bokstavligt talat innehållit allt mellan himmel och jord. Händelser som fått oss att växa i rollen som blivande officerare och som vi kan ha kvar i vår erfarenhetsbank för resten av livet. Tack!
Kadetterna OP10-13 via 2:a vakt
