Hej!
Nu är två av tre veckor avklarade och trots en del saknad efter personer där hemma är det nog ingen som ser fram emot att återvända till Sverige. Idag har det varit sådär jobbigt att stå vaktpost igen, rorgängaren har behövt använda hela två fingrar för att styra båten.
På förmiddagen satte vi igång med segelexercis och satte gaffelseglen igen, därefter lärde vi oss att reva storseglet till nästan halva storleken, något som är praktiskt vid storm. Vi hade ingen storm idag. När revningen var klar låg vattnet nästan spegelblankt och efter en del sol lapning på däck bärgade vi seglen igen, därefter stoppade vi för allemans bad. Nästan allihop hoppade från relingen på HMS Gladan och tog en simtur i Atlantens salta vatten. Det var alldeles lagom varmt och underbart.
Efter badet återvände vi in mot ”Lisboa” och nu ligger vi till ankars utanför deras motsvarighet till Tylösand. Efter middagen (Lika fantastiskt god som vanligt, tack kockarna) var det dags för den mycket omtalade knoptävlingen. De blå knoprepen har nog aldrig använts så flitigt som precis innan tävlingens början. ”Tror ni att vi måste göra pålsteken med nyck? Eller bakom ryggen?” och ”Jag kommer aldrig ihåg hur man gör en constrictor!”
Tävlingen visade sig bestå av en slags hinderbana av knopar, två tampar från reling till reling och sedan knop rep mellan dem med diverse knopar på. Man skulle titta på en knop, knyta upp den, gå förbi och sedan knyta en likadan. Felslagen eller misslyckad knop gav 30 sekunders tillägg på tiden. Efter mycket hejande, nervositet och stress stod kvarter nummer två som vinnare! En uppgörelse mellan kvarterens bästa knopslagare resulterade i en elevmästare (mig!) och därefter fick ett elevlag utmana ett befälslag. Vi förlorade stort såklart trots att skepparna slog samtliga knopar bakom ryggen.
Efter mycket skratt har vi nu skrivit en lista över ankarposterna under natten och nu är det dags att sova för de flesta, de sussar redan så sött. I morgon ska vi ut och segla en stund igen, något som möts med blandade känslor men jag själv tycker att det ska bli underbart. Jag är ledsen mamma men jag längtar verkligen inte hem, hur mycket jag än försöker.
Glada(n) hälsningar från elev 242 Anna Johanson
