Resebrev SjvO / KdO 2012-12-04
Några rader från SjvO tillika Kadett Officer ombord.
19 till havs med endast 360 grader horisont runt omkring oss i ca 16 av dessa dagar och en dryg vecka sedan vi såg något annat fartyg. Mina referenser är inte så exakta som kadetternas och övriga besättningens då navigation aldrig har varit ”my cup of tea”. Jag seglar som en del i besättningen men dagarna går ihop och jag har egentligen inget behov av att veta exakt var vi är eller när vi är framme, hittills har jag alltid kommit fram.
Nästa år var det 30 år sedan jag gjorde min värnplikt som PB Sjv vid Marinens Sjukvårdsskola i Göteborg, så det har hunnit bli några resor och mycket annan erfarenhet. Min egen segling som kadett på HMS Falken gjorde jag 1985 och två av dagens befäl var även befäl ombord då. (Nu är de lite större, mer gråhåriga och har en väldig massa mer erfarenhet.)
Det är fantastiskt att få göra denna seglats med några av marinens och Sveriges duktigaste officerare och sjömän. Ombord nu är en tålig och stark besättning och jag har ej behövt göra några större operativa ingrepp.Därför känns det bra att få ge sig på fiskar vi fått upp och pepparkaksbak där jag kunde gå lös med kavel och stekspade.
För att minska behovet av medicinska insatser ombord under en sådan här extrem resa är det viktigt att var och än tar hand om sin kropp på bästa sett. De kan vara allt ifrån att sköta sin hygien, ta hand om små sår, äta och dricka ordentligt och alltid tänka på den egna säkerheten ombord. Detta har alla i besättningen löst mycket bra, men lite småpyssel har det förekommit så som tex infekterade sår, visdomständer som vill upp, fotsvamp, brännskador från maneter, skärsår mm.
Jag har även fått förmånen att vara kadettofficer för de 20 kadetter som är i fokus på denna resa. Vilket år de har haft. Jag började följa dem när de efter en första teoriutbildning i navigation, kastade loss våra mindre båtar för att i vintermörkret ge sig ut och navigera i Karlskronas skärgård. Mer studier i navigation och sedan följde jag med en av veckorna när de seglade på Skoldiv. Och nu denna resa. Alla elever har gjort en stor insats under detta år och det har varit roligt att få följa dem. De har övertygat mig om att Marinen även i framtiden kommer att lösa sina uppgifter på ett bra sett och vara en varierande och utvecklande arbetsplats.
Allt detta gör inte att jag saknar eller längtar mindre efter mina underbara flickor Linn och Tove, min man Calle eller alla mina bonusbarn, men det ger saknaden en mening. Älskar er.
Önskar er alla som läser detta en skön julhelg, ta hand om varandra. //Lena