Vilken resa!
Det finns nog inte två ord som bättre kan sammanfatta detta äventyr. Likväl är dessa ord alltför futtiga för att ens närma sig att beskriva det vi varit med om. Den här resan har varit oförglömlig, vilket tidigare resebrev beskrivit mycket bättre än vad jag kan göra. Jag skulle istället vilja fokusera på en del av den här resan som jag som ämneslärare känner lite extra för. I brist på bättre ord får den gå under benämningen ”Den inre resan”. Vi mönstrade på HMS Falken för drygt en och en halv vecka sedan och efter dagens avtackningsceremoni är det nog ingen som är samma person som mönstrade på. Att få ynnesten att se eleverna växa genom ansvar och klara av saker jag, och kanske de själva, aldrig skulle trott vara möjliga för bara en vecka sedan.
Tidigare i mitt yrkesliv arbetade jag under en lång period som musiklärare, och det är det som närmast kan beskriva det jag har fått se. Elever som i klassrummet kanske väljer en mer tillbakadragen roll kan helt plötsligt kliva fram och ta kommandot över en hel grupp, och helt plötsligt axlar självklara ledarroller. Elever som kämpar med substantiv och verb, visar var skåpet skall stå i benämning av tampar som jag inte ens är i närheten av att behärska. Och det är en ynnest, en ynnest, en stolthet och en glädje av att få se vad det gör med individer att få lyckas med det som från början tycktes närmast omöjligt. Jag kan inte med ord beskriva den känslan, lika lite som jag kan sätta ord på den här resans eskapader.
Jag vill också passa på att rikta ett stort och hjärtligt tack till besättningen ombord. Redan från första stund vi klev över landgången har vi alla känt oss hjärtligt välkomna. Elever har skrivit i tidigare resebrev om att HMS Falken nu även är ”vår båt” och jag kan bara instämma. Att det känns som en självklarhet är också med den öppenhet och självklarhet vi har blivit mottagna ombord. Allt från fantastiskt givande diskussioner rörande pedagogik och ledarskap, till en delad anekdot på halvdäck under en stjärnklar natt. Överallt har besättningen funnits, deltagit och bildat en gemenskap med oss – Tack!
Det är med delade känslor jag nu vänder den bildliga skutan tillbaka till Stockholm. Dels med glädjen och stolheten varm i kroppen, dels med sorgen att äventyret är över för denna gång. Finns möjligheten i framtiden så tror jag nog att Falkens besättning kommer att få återse en och annan person från Bernadottegymnasiet, både personal och elev.
//Lärare Love Nilsson
