Resebrev 20180528
Då har det blivit min tur att få skriva ett resebrev och jag ska göra detta till en så rolig läsning som möjligt.
Tredje dagen till hamn i Zeebrügge Belgien, denna lilla stad vid havet någon mil utanför Brügge (därav namnet), en dag där det blev en hel del att göra. Vi vaknade till tonerna av Meat Loafs ”Dead Ringer For Love”, kom upp fort som vanligt och förberedde oss för frukost. Temat för dagen var sjömanskap.
Plötsligt kom ordern ”bord och bänkar” och det blev fart i våra trötta kroppar, tallrikar skulle skickas till byssan, bestick och muggar skulle fram. Därefter, frukost. En bra frukost med gröt och smörgåsar med diverse pålägg intogs under muntra toner från alla elever. Efteråt skulle det städas både invändigt och utvändigt samt putsas mässing på halvdäck och vid storluckan. En mycket rolig uppgift eftersom man får omedelbart resultat och i slutändan kunde man nästan spegla sig i mässingen så blank den var. Det ska även tilläggas att Gladan är mycket tacksam att städa om man någon gång har städat sitt rum eller andra rum man kan tänka sig ha nytta av i sitt hem.
Det fortsatte med en mycket lärorik lektion av Timmerman ombord i något som kallas ”Elevtamp”, en slags tamp (tjockt rep) som varje elev ska kunna knyta. Eleverna ska all ha vars en tamp i slutet av denna seglats/utbildning, för en utbildning är vad det är. En utbildning som hittills varit intressant, rolig och helt fantastiskt underbar.
Efter denna lilla utbildning hade vi lektion i knopar. Skotstek, pålstek, råbandsknop, dubbelt halvslag, dubbelt halvslag om egen part samt alla tidigare nämnda knopvarianter fast med en nyck på istället skulle tillverkas. En nyck är när man trär en bit av tampen tillbaka i knopens låsning för att lättare kunna ta upp knopen när det den håller ihop har förbrukats eller inte ska användas mer. Jag måste säga att alla klarade sig igenom detta med bravur. Detta då vi alla har olika mycket erfarenhet av knopar, det är därför det är bra att vara en grupp, man kan dela med sig av tips och tricks för hur man ska göra knoparna så lätta som möjligt att slå. När alla hade klarat utmaningarna med sina små blå stumpar fick vi uppdraget att slå samma knopar fast med betydligt tjockare tamp. En utmaning, i alla fall för mig. Det skulle visa sig vara betydligt svårare än att slå det med ett litet snöre eller en liten blå repstump. Precis som med alla tidigare utmaningar skulle även denna avklaras med bravur.
När knoparna var slagna och man var lite stolt över sig själv skulle vi öva förtöjning och losskastning. Order skulle läras in, terminologi skulle sägas korrekt. Det var dags att börja, undertecknad fick äran att börja med losstagning av akterspring och för att vara första gången kändes det bra. Likväl har de andra gjort ett fantastiskt och gediget arbete med losskastning och förtöjning. Förhoppningsvis går det lika bra imorgon när losskastning sker och det riktiga äventyret påbörjas.
Kastlinor for kors och tvärs genom luften, vissa lite vilsna medan andra kom med snits och landade på sätt trodde var svårare än det verkade, i alla fall från avsedd kastvinkel snett uppifrån. Hela detta projekt bevittnades av ögon från nyfikna belgare som kanske undrade vad det var vi höll på med, kanske var det av beundran för hur bra vi var. Har inte frågat.
När vi var färdiga skulle vi ha lite fysisk aktivitet, det är här fördelarna med en stor segelskuta visar sig. Man kan ha fys på däck (för som ni vet, Gladan och Falken är ganska stora segelfartyg) och det är otroligt vilka ting man kan hitta om man bara letar noggrant. På däck undanstuvat invid relingen fanns viktskivor, yogamattliknande mattor, träningsband samt de där små roliga sakerna med två hjul och ett handtag på varje sida man tränar rygg med. Fysen fick genomföras under lite tidspress då vi väntade på mat-transport som skulle komma med förnödenheter till oss inför seglatsen och dess strapatser. Återkommer till nämnd transport senare
Efter fysen fick vi gå och duscha i en idrottshall då tidspressen låg över oss och vår kära Glada enbart har en dusch. Duscharna var väl i svagaste laget. Vattnet kom ur munstycket mer likt ett duggregn än ett ösregn som sig brukligt bör.
Iförda fyskläder inmundigade vi kaffe och bulle för att fira Gladans 72:e årsdag sedan kölsträckning.
Vi fick efter fikat lite egentid att öva knopar, fortsätta med elevtampen, eller vad annars vi kände för.
”Matbilen är här”, ljöd plötsligt genom fartyget, någon timme senare än förutspått och alla gick till lastrampen för att bilda langningskedja. Mat skickades från fordonet, ner på kajen och senare in i Gladans alla skrymslen och utrymmen. Efter matlangning hade Babords vakt permission medan jag och resten av Styrbords vakt hade vakttjänst. Som sig brukligt börjar man med att gå eldrond och tillser att allt är bra, att inget som inte ska vara framme är framme samt att sopor är tömda. Man ska även tillse att ”Natta däcket”. Detta görs för att se till att plankorna däcket är byggt av inte spricker då de blivit bortskämda med solljus under dessa dagar. Spricker plankorna kan det vid eventuellt regn hända att eleverna blir blöta, och då kommer dagarna bli extremt tradiga. Fartyget består ju av många öppna ytor och trossbotten där vi elever bor är ett av de ställen där vi kan vara torra och varma vid oväder.
Genom att kyla plankorna med saltvatten tar man bort de mikroskopiskt miljontaliga trä-ätande organismer som annars gottar i sig däcket och hjälper med nedbrytningsprocessen
När jag skriver detta har jag inte gått på mitt pass än, men snart så. Ska bli skönt att vakta, gå runt och titta så ingen obehörig kommer nära. Kan nog bli en fin kväll, solen går ner och det är inte alldeles för varmt, lite blåst, perfekt väder att sitta i T-shirt och skriva på en låda i fören på detta vackra fartyg medan man tittar på maneter, fiskar, måsar samt en och annan skäggdopping som alltid lika överraskande ploppar upp lite här och där i sin eviga jakt på mat.
Imorgon tar en annan av mina kollegor över detta brev, jag vet att de kommer skriva minst lika bra som jag och mina tidigare kollegor gjort.
Jag själv ska, efter mitt vaktpass, lägga mig i min hängbinge och försvinna bort i drömmarnas värld tills en ny dag gryr och nya utmaningar skapas för oss här på HMS Gladan. Men vad de blir får ni grunna på tills nästa uppdatering här på bloggen.
Tack för mig och ha en fin kväll/dag/när ni än läser detta.
121 Axelsson
