Resebrev 20180530
Dag ett till havs bjöd på en härlig blandning av tjock dimma, besvärliga vågor och gårdagens middag som återgavs till naturen över relingen. Med fartygschefen äntligen ombord lämnade vi hamninloppet och Zeebrugge bakom oss runt 18.30 med hjälp av en lots som sedan innan var beställd. Vädret var en blandning mellan dimma och dis men luften var fortfarande förhållandevis varm och humöret hos oss i besättning var än så länge fortfarande god och fylld av förväntan.
Efter ett par timmar till havs var humöret hos majoriteten av besättning inte längre på topp. Även om vågorna höll sig runt 2 – 2,5 meter som värst så krängde vårt kära hem obarmhärtigt under våra fötter. I början var det bara några få som kände av sjösjukan men en efter en blev de flesta påverkade. Vi är nu nere på tre av femton, som lyckats hålla oss undan från relingen och den aktivitet som flitigt bedrivs av övriga besättningsmedlemmar vid denna plats. Befälen har varit väldigt duktiga på att försöka hålla igång de som känner av sjösjukan då de menar på att praktiskt arbete och tid är det bästa motmedlet för att vänja sig av med sjösjuka. De flesta bland besättningen hoppas nog innerligt att det inte bara är ett elakt skämt.
Första natten till sjöss var besvärlig, oavsett om man var sjösjuk eller inte. Masten som i hamn hade stått förhållandevis still hade nu fått ett eget liv. För de som stod utkikspost i fockmasten var det på ren vilja som vi tog oss upp och i ren flykt vi tog oss ner. Det däck som tidigare hade upplevts som besvärligt i sjön välkomnades nu med öppna armar och skakiga ben av de nerklättrande. Men dimman tätnade och utkiksposten flyttades ner till backen från masten(längs fram på fartyget), ett beslut som ingen hade protester mot.
Dagen som följde bjöd på sol vilket uppmuntrade oss allesammans, även de mest utslagna. De flesta har börjat återhämta sig från sjösjukan och humöret är alltjämt på bättringsvägen. De flesta lyckas i alla fall behålla den mat (som i övrigt är väldigt god) som kockarna serverar oss och med små sysselsättningar som knopar och rengöring av däcket behålls fokus på annat än vågorna. Ombord bedrivs också kvartersvis posttjänst i form av rorgängeri, frälsarkranspost, glasvakt och utkik och alla fyra kvarteren drar sitt strå till stacken. Vi är för få i kvarteren för att fullt ut kunna hantera posterna kvartersvis så hela vakten jobbar tillsammans för att lösa uppgiften och ta hand om varandra, något som är riktigt uppmuntrande att se.
Geografiskt har vi nu förflyttat oss förbi hela Belgiens kust och nästan hela holländska kusten. Under tiden detta resebrev skrivs är vi på väg mot den tyska gränsen och vi förväntas nå kielkanalen under eftermiddagen/kvällen den 31:e maj. Men om vad som händer då får ni läsa om i nästa blogginlägg.
// Erik Lilja
