Herregud, vart ska jag börja?
För det första så är det helt otroligt här på HMS Gladan. Just i denna stund mår vi alla mycket bättre än för några dagar sedan. I natt ankrade vi utanför Madeira. Det var en otrolig utsikt att kolla på staden när den kom närmre och närmre. Alla lampor lyste upp staden och från havet upp till bergstopparna. Vi har idag blivit belönade med ett allemansbad, vilket verkligen behövdes! Så skitig som jag var har jag inte varit på länge. Det har varit få tandborstningar och ingen sötvattendusch på länge. Den enda duschen vi fått under de senaste dagarna är från saltvattnet som skvätt upp i ansiktet på en. Saltvattnet skvätte upp i ansiktet på en och sen kom solen fram, torkade upp en och kvar var allt salt som ökade en mycket fin röd bränna på näsan och kinderna. Vi är alla rätt så brända av solen, Dunér och Carpelan är nog de som blivit mest brända. De är som röda tomater i ansiktet. Carpelan blev röd redan 10 minuter efter att vi åkt från Las Palmas.
Åh, Las Palmas, om vi nu tänker oss en snabbis vad som hänt sen vi kom fram till Gladan. Shit, för det första så kom vi försent till Gladan för att vårt flygplan i Oslo blev försenat. När vi kom fram mitt i natten till Gladan blåste det och duggade lite. Vi fick ta varsin binge eller hängbinge (säng). Vi blev väckta av gammal morfarmusik och vi har blivit väckta av samma låt i fem dagar nu och kommer troligtvis bli väckta av morfarmusiken i en hel månad. Dagen efter vi kommit fram fick vi vår utrustning och vi mönstrade på fartyget. Vid mönstringen var alla tvungna att klättra upp i masten många meter upp. Det fanns de som var rädda för att klättra men de tog sig upp och ner ändå! Riktigt grymt gjort av dem.
Innan vi kastade loss hade vi en massa lektioner angående segling på Gladan. Lektionerna låg tätt inpå varandra och vi hann bara springa och kissa på fem min, om vi hade tur. Det var ett späckat schema kan man säga.
Vi kasta loss på torsdagen. Allt gick bra i början, i ungefär en kvart. Sen kickade sjösjukan igång, det tog seriöst inte mer än en kvart innan den första stod lutad över relingen. Vi var så lyckliga under den kvarten. Vi satt på fenderna för att tömma dem på luft, verkligen superlyckliga var vi tills vi ställde oss upp för att lägga tillbaka fenderna på sin plats. Aa, sjösjukan tog över. En efter en stod vi där allihopa vid relingen, tillsammans men jag tror inte att någon var speciellt lycklig längre. Sjösjukan höll i sig för de flesta i två dygn sedan släppte det vart efter.
Maten här är helt otrolig, och lyckan när jag fick behålla den var nästan lika otrolig. Frukosten är god, lunchen är god, middagen är god, alla måltider är bara amazing. Personer som inte gillat exempelvis lax tidigare glufsade i sig med ett leende på läpparna.
Vi har kvartersvis fått bemanna poster. Fyra poster ska bemannas av ett kvarter i fyra timmar. Ett kvarter består utav 6-7 personer. Vi har fått styra fartyget, navigera till Madeira, suttit på utsiktsposten, suttit på halvdäck för att ha koll på om någon ramlar i vattnet och sen till sist men inte minst så har vi slagit glas eller som Mild kallar det ”Plinga klocka”. Min favorit är nog utsiktsposten, då man blir nersköljd av saltvatten från varenda våg. Jag tycker mest om den platsen för att det guppar mest där och alla som ska göra något fram i fartyget glider runt som hala fiskar. Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket hittills som när Myr kom och skulle diska sin tallrik och lyckades slänga en bit lök i Jossans ansikte. Efter att han gjort det halkade han omkring och försökte verkligen diska sin tallrik efter middagen. Om man vill se vad som händer på fartyget ska man verkligen sitta på utkiken.
Jag har märkt tydligt när folk blir mindre sjösjuka. Det är verkligen en stor förändring på folk. Fler som skrattar och dansar ombord vilket bidrar till en jättebra stämning. Idag gjorde vi rent skepp, alltså så städade vi hela Gladan. Städa, låter inte så roligt eller hur?
Men det var riktigt roligt. Högtalaren stod mitt på däck med skön musik som bidrog till att alla blev glada. Dagen gick superfort och imorgon får vi gå i land på Madeira. Vi är nu efter allemansbadet lagom rena för att utforska Madeira. Under allemansbadet fick vi som ville hoppa ner i Athlanten och simma runt lite i de 18 grader som var. Skrattet sprider sig genom HMS Gladan och blir bara starkare och starkare liksom samanhållningen i gruppen.
P.S.
Det kommer ett litet kollage med bilder ikväll här på bloggen!
Wilma Qvist 321
