Tisdag den 8 mars 2016
Tid: 18:43
Plats: N 28° 33’ W 014° 47’ Strax norr om Gran Canaria.
Mål: Lanzarote
Distans kvar: 90 NM
Två dygn in i vår längsta seglats börjar det ständiga gunget sakta passera från det medvetna till det omedvetna när man rör sig runt på båten. Det är inte längre något som stör mig och gör min mage orolig, utan snarare en charmig detalj i alla anseenden förutom när man ska klättra upp 20 meter längs vantet för att ställa sig och hålla utkik i masten.
Att vara ute på sjön är en vanesak märker man på besättningen, både rutinerad och helt grön (jag själv är det senare). Det ständiga surret om sjösjuka och den krävande seglingen inför denna överfart har bytts om till betydligt stadigare gastar som har kul och ställer upp för varandra.
På den dagliga uppställningen vid halv två med nyhetsnotiser och allmän orientering så uppmärksammades att idag är den internationella kvinnodagen. Jag själv som studerar till sjökapten och just nu befinner mig i ”samhället Gladan” – ett samhälle där 90 procent av befolkningen är män – kan utan att tveka intyga på att det är en dag som behövs för att uppmärksamma att det fortfarande finns ofördelaktiga skillnader mellan kvinnor och män. Varför är kvinnor så sällsynta inom sjöfart och militär? Finns förmodligen många rätta svar på den frågan men jag kan med säkerhet säga det inte finns något positivt med en bransch som domineras av ett kön, inte minst för att sätta lite färg på gråa gubbiga båtar till arbetsplatser med nya fräscha infallsvinklar. Alla kvinnor! Sjöfart är något för er!
Förutom att ha funderat på alla goa kvinnor i våra liv och seglat över atlanten så har vi även idag fått en alldeles speciell uppgift av Sjöräddningen på Teneriffa. VI fick agera fartyg i nöd när en helikopter kom och övade på att sätta ombord en person på vårt häftigt gungande segelfartyg, förmodligen ingen dans på rosor med master som piskade fram och tillbaka genom luften och små ytor att gå ombord på. Det var väldigt häftigt att se helikoptern röra sig smidigt genom luften kring båten, speciellt då jag låg nere på trossbotten och halvslumrade när jag vaknade av dess dundrande rotorblad. Dramatiken upphörde något när jag sprungit upp för att se vad som hände och fick förklarat att det bara var en övning dock.
För att sammanfatta vill jag också tillägga att vi kommer upp i höga hastigheter med bra vind och duktiga seglare, denna längsta och vad som såg ut att bli den jobbigaste seglatsen har nu visat sig vara den roligaste än så länge.
Vi kämpar på och har det gött! Vill såklart hälsa till alla som läser detta och även alla i min närhet som tänker på mig när jag är iväg och utforskar världen och mig själv.
Tack för att du läste, kram från 402 Ahlkvist
