Bakom flygplan kan det ibland dyka upp strimmor som ser ut som moln och från marknivå syns det tydligast vid klart väder, när inga andra moln skymmer sikten. Dessa strimmor kan till synes verka harmlösa men har faktiskt stor betydelse för den militära verksamheten och är därför viktig att prognosticera.
Bild: De smala banden på himlen är efterlevande K-strimmor med viss utbredning. Kamouflerar sig något med de andra molnen.
Vad är K-strimmor?
Flygmotorer släpper ut både vattenånga och avgaspartiklar. På hög höjd (oftast över 20 000 fot/6000 m) där luften är torr och kall finns förutsättningar för att kondensationsstrimmor bildas. När vattenångan släpps ut från flygmotorerna kyls den snabbt av i den kalla luften och tillsammans med avgaspartiklarna kan vattenångan kondenseras och bilda ispartiklar. När detta sker syns de på himlen som vita s.k. kondensationsstrimmor. Processen är densamma som när moln bildas och kondensationsstrimmor med stor utbredning klassificeras som höga moln (cirrus).
Huruvida kondensationstrimmor uppstår eller inte och hur mycket de breder ut sig beror på temperatur, relativ fuktighet samt lufttryck uppe på dessa höjder. Vid normala tryckförhållanden bildas sällan K-strimmor när temperaturen på höjd är varmare än -35 °C. Vid kallare temperaturer finns risk för K-strimmor beroende på den relativa fuktigheten på höjd, dvs. om luften är torr eller fuktig. Generellt sett så gäller att ju torrare luft på höjd desto större risk för kondensationsstrimmor. Hur länge K-strimmor finns kvar i luften samt hur mycket de breder ut sig beror på isövermättnaden i omgivande luft.
Inom Vädertjänsten ingår det att kunna prognosticera risken för K-strimmor. Parametrar att ta hänsyn till är då fukt, temperatur och tryck på olika höjder samt hur dessa förändras över tid och rum.
Bild: Tydlig K-strimma som bildas direkt efter flygplanet.
/Henrik Enbäck
Försvarsmeteorolog Malmen
