Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

732:a specialflygdivision på övning Ruska 19

Louise Levin

Finlands flygvapen genomför årligen luftoperationsövningen Ruska, den finska motsvarigheten till vår egen flygvapenövning. I år arrangerades denna under perioden 1-10 oktober, med över 4 500 deltagare och 50 luftfartyg. Ett av dessa luftfartyg var ett av våra egna S 100D (ASC 890), som tillhör 732. Specialflygdivisionen på Malmen i Linköping. Liksom det återkommande finska deltagandet i svenska övningar är Ruska en del av det ökade svensk-finska försvarssamarbetet, där vi förutom AEW&C -resurs i år även bidrog med stridsflyg på både blå och röd sida.

För oss på 732. division var uppgiften att bidra både med kvalificerad luftlägesbild och flygstridsledning. Fördelen med att lösa dessa uppgifter från en luftburen plattform är flera; dels ökar räckvidden markant när radarn, som är monterad på flygplanet, befinner sig cirka 6 000 meter över marken, dels medför flygplanets rörlighet över stora ytor en större flexibilitet i vilket område som ska spanas av, och dels så ökar möjligheten till autonomt uppträdande och redundans då vi har alla resurser ombord för att själva skapa luftlägesbild och stridsleda, i ett scenario då markbaserade radarstationer och stridsledningscentraler kan vara utslagna eller utstörda. Kort sagt ger en AEW&C-plattform som ASC 890 en kraftigt ökad fördel när det gäller att skapa en lägesbild och agera på densamma i luftkriget.

Under själva övningen var vi inledningsvis på röd sida (i rollen som ”aggressors”, dvs spelad motståndare) där vi var baserade på F 21 Kallax, men gjorde även ett kort ”sidbyte” där vi istället fick vara med på blå sida och försvara Finland, där vi utgick från Rissala. Som pilot är uppgiften att skapa så bra förutsättningar som möjligt för våra ombordvarande operatörer, som är luftbevakare och flygstridsledare. Detta innebär att positionera flygplanet i en så gynnsam flygbana som möjligt, med hänsyn till radarräckvidd, position på både egna och fientliga flygplan, hotbild etc. Eftersom vi har en så pass kvalificerad radar är förutsättningarna för vår egen lägesuppfattning mycket god, och genom ett gott besättningssamarbete lägger vi upp flygningen i direkt samverkan med operatörerna för att lösa uppgiften på bästa sätt.

Just samspelet inom besättningen är enligt undertecknad en av de stora behållningarna med att jobba på ASC:en, då alla har en viktig roll att spela för att få ut maximal effekt. En annan är känslan av att verkligen vara spindeln i nätet, både som flygplan bland andra i lufthavet och som enskild pilot i luftkriget; jag och min befälhavare har hela tiden det yttersta ansvaret för flygplanets framförande och säkerhet, samtidigt som vi ligger på medhörning på flygstridsledarnas radiokanaler och bokstavligt talat hör kriget utspela sig, under tiden som man i skymningen ser stridsflygplanens efterbrännkammare avteckna sig som små ljusprickar mot horisonten. Det är en väldigt påtaglig känsla av att befinna sig i stormens öga, och det är ju precis där en AEW&C-resurs som vår egen ska vara.

Jag tar med mig en mängd intryck från årets Ruska-övning. Framförallt är jag imponerad av finnarnas professionalism; det märks tydligt att deras organisation är robust och genomsyras av en realistisk och klarsynt bild av kriget. Som förstagångsdeltagare i en svensk-finsk övning slog det mig hur pass väl interoperabiliteten i dagsläget fungerar mellan våra två länder, och det känns roligt att få vara med och göra denna ännu vassare i framtiden. Vi är två länder som trots allt delar mycket historia och står varandra nära kulturellt, geografiskt och värderingsmässigt, så för mig känns vårt samarbete meningsfullt på ett sätt som sträcker sig bortom den rent praktiska dimensionen.

I gengäld verkar finnarna imponerade av den förmågeökning vi bidrar med genom vårt luftburna spanings- och ledningsflygplan – vid ett tillfälle sade en finsk flygstridsledare om ASC:en: ”I have never seen anything like it in my 20 years of experience as a fighter controller”. Att besitta en kvalificerad AEW&C-resurs som Sverige gör får sägas vara ovanligt för att vara ett så pass litet land, och det är uppenbart att nyttan med denna förmåga finns i närområdet, något som också uppmärksammas allt mer i vårt eget hemland. Förhoppningsvis finns förutsättningarna för att utveckla denna förmåga vidare in i framtiden, både för egen del och med Finland vid vår sida.

Text och bild: ”Dorian”

AEW&C: Airborne early warning and control (=luftburen spaning och ledning)

Officiell blogg

Chefer i flygvapnet kommenterar och lyfter frågor och idéer för diskussion. Det här är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *