Flygstridsledare i stridsledningscentralen Eagle under övningen Trident Juncture 18. Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten
”Magic, Death01, targeted group over bullseye 25000 feet, Fox3!” sprakar ur en högtalare. Ett febrilt knappande på tangentbordet hörs lite längre bort i rummet som är fyllt av datorer och människor. Här läggs grunden för en lyckad luftstrid.
Det är i StriC, stridsledningscentralen, som flygplanens rörelser i luftrummet koordineras och samordnas. Det kan även innebära att koordinera lufttankning, att samverka med NATO:s luftburna ledningsplattform AWACS eller hålla i transitflygningar. StriC skapar en komplett bild av läget i luften samt leder luftstriden utifrån rådande luftläge. I stridsledningscentralen är varje operatörsposition utrustad med minst tre stora datorskärmar. Dessa behövs för att operatören ska kunna ta bra beslut baserat på all information som finns tillgänglig, till exempel om egna och motståndarens positionering.
Amerikanskt F-16 lyfter från marken. Foto: Carl Törner/Försvarsmakten.
Inom stridsledningsfunktionen finner man operatörer som alla är flygstridsledare i grunden med olika fokusområden. Uppgifterna är bland annat att koordinera lufttankning, flygstridsleda förband eller omhänderta transitflygningar. Två av befattningarna är luftbevakare och sambandsledare. Luftbevakarna upptäcker nya mål i luften, målföljer dessa och strävar efter att fastställa en korrekt identitet. Sambandsledarna ser till att flygstridsledarna har radioförbindelse med piloterna och att avancerade datalänkar fungerar optimalt. För att arbeta i någon av befattningarna krävs det minst att man är specialistofficer samt har över ett års utbildning på stridslednings- och luftbevakningsskolan i Uppsala. Sambandsledare utbildas på Ledningsskolan i Enköping.
Ett uppdrag börjar som alltid med en planeringsfas. Inledningsvis får chefen för flygstyrkan en uppgift som ska lösas, vilket kan vara likt initialerna för Sveriges enda stridsflygplan: Jakt, Attack eller Spaning. Under flygpassen som pågår i några timmar är arbetsbelastningen hög och operatörerna sitter koncentrerade vid sina positioner.
Övningsledare Pontus Johnsson. Fotograf: Carl Törner/Försvarsmakten
– Vi ska förmedla den taktiska bilden till piloterna när de är uppe i luften så de får en god luftlägesbild. Lyckas vi med att lösa våra uppgifter på bästa sätt skapas goda förutsättningar för framgång i luftkriget. Misslyckas vi kan konsekvenserna bli katastrofala. Hjälpmedlen vi har är främst markbaserade i form av exempelvis radar och radio, berättar kapten Pontus Johnsson som är övningsledare på F 21:s stridsledningscentral under Trident Juncture.
I Nato-övningen Trident Juncture 18 som F 21 medverkar i har dess stridsledningscentral, kallad ”Eagle”, en viktig roll i luftstridsövningarna som genomförs. Övningsområden finns i Norge, Sverige och Finland. Stridsledningscentralerna i respektive land ansvarar över sitt eget luftstridsområde. När flygplanen, som kan vara transportflygplan och stridsflygplan, flyger över till ett annat område sker överlämning till den motsvarande befattningshavaren i det nya området. De svenska Jas 39 Gripen som är med i övningen är baserade i Norge och på F 21 i Luleå är amerikanska strids- och lufttakningsflygplan stationerade under övningens veckor.
Det är inget nytt fenomen för personalen i stridsledningscentralen att öva med andra nationer. Ofta skickar deltagande nationer stridsledningsoperatörer till varandras centraler för att även inom de funktionerna få bra övningsutbyte. Det multinationella samarbetet genomsyrar det mesta som händer i övningen. Under Trident Juncture består personalen i stridsledningscentralen enbart av svenskar.
Komplexiteten ökar
För att skapa en så verklighetstrogen strid som möjligt delas flygplanen in i två lag, det blå laget som utgör egen sida samt de röda som agerar fiende. För att minimera kollisionsrisken separerar man blått och rött lag i olika höjdskikt i luftrummet. Under övningen används bara simulerade vapen i Sverige. Piloten skickar iväg en simulerad robot som sedan visar träff eller miss i ett datasimuleringsprogram.
Operatör vid Stridsledningscentralen. Foto: Carl Törner/Försvarsmakten
– Rent generellt så är det på övningar alla kunskaper synliggörs och allt vävs samman. Till vardags övar vi ofta ett eller två moment åt gången, då blir det inte lika komplext. Här är det helt annorlunda, övningen ställer stora krav på operatören att prestera på topp samtidigt som att vi aldrig tullar på flygsäkerheten, säger Pontus Johnsson
Förste sergeant Cornelia har jobbat som flygstridsledare i lite mer än ett år. Under övningen har hon bland annat ansvar över att piloterna flyger i sina tilldelade höjdskikt. Hon ser många fördelar med sitt yrke.
– Det är ett extremt varierande arbete och du får ta ett stort ansvar. Det bästa tycker jag är lagandan vi har och att även om vi har olika ansvarsområden så hjälper vi hela tiden varandra. När vi övar med andra nationer blir det nya förutsättningar vilket skapar nya kunskaper.
För att bli operatör i stridsledningscentralen krävs minst sagt god simultankapacitet samt samarbetsförmåga. Dessutom krävs det att man kan arbeta i såväl nationella som internationella miljöer.
Text: Carl Törner/Försvarsmakten
