Tillsammans med många förväntansfulla officerare och soldater ställer
jag in mig i ledet och lämnar in mina väskor på flygplatsen i Sverige. Om ca 10 timmar så landar vi i Mali för att besöka det svenska förband som på plats stödjer FN med taktiskt transportflyg.
Flygvapnets insats i Mali, FM 02, har nu pågått i några månader och de har, trots de utmaningar som miljön i Afrika innebär, upprättat ett väl fungerande förband som löser sina uppgifter. Förbandet är litet till numerären och har stått inför en hel del utmaningar men också haft en del otur, främst då det gäller flygplanet. Klimatet, sanden och värmen sliter hårt på materielen och det är innebär mycket extra arbete jämfört med hemma.
Jag som lokal flygchef tillsammans med chefen för flygsäkerheten i
Flygvapnet och vår stabsassistent har besökt förbandet i Mali för att
träffa personalen. Vi vill se om det är något som vi direkt kan hjälpa
till med eller ska tänka på till nästa gång vi ska åka någonstans med
taktiskt transportflyg. Dessa besök är en viktig del av vårt förbättringsarbete och skapar djupare förståelse för verksamheten för
centrala beslutsfattare. Alla som åker och besöker en insats lämnar med en ödmjukhet och en känsla av att vilja bidra med det man kan.
På plats i Mali så får vi våra sängplatser i tälten och börjar dagen med
en frukost. Tält och frukost på en camp i Mali låter kanske så där lagom kul men faktum är att dessa tält är praktiska, erbjuder avskildhet och en skön säng. Och maten på campen kan inte annat än beskrivas som fantastisk. Om jag får gissa så är denna nivån på mat avgörande för både moralen och en källa till glädje och sammanhållning. Det märktes tydligt att måltiderna var en höjdpunkt för dagen och en samlande faktor. Så enkelt men ändå så effektivt.
Dag två besökte vi stabsutrymmen och flygunderhållslokaler medan några av besökarna flög med i flygplanet. Jag har varit med på många missioner och kan konstatera att vi nått långt. Här i Mali är lokalerna ändamålsenliga och uppfyller de flesta krav vi kan ställa. Värmen är ett bekymmer men det finns kylda och (tillräckligt) rena lokaler att tillgå. Arbete ute vid flygplanet är varmt och smutsigt men det finns det inte mycket att göra åt. Ett Hercules-plan är lite för stort för att enkelt hitta en kyld lokal att ställa in det i.
Den sista dagen bestod av genomgångar av regelverk för att se om vi tänkt rätt då vi för drygt ett år sedan började att skriva ner hur förbandet skulle jobba på plats och hur flygverksamheten skulle bedrivas. Vi hamnade hyfsat rätt men en del justeringar behöver ändå göras. Många förändringar handlar om vem som får göra vad. Mandat, befogenheter, metod och gränser är viktiga men tankarna måste även inkludera ledarskap, förtroende och handlingsfrihet. Allt detta är inte helt enkelt att kombinera i en insats med flygverksamhet, men med vår personal är det sällan ett problem.
Avslutningsvis på väg hem igen så går det inte att sluta förundras över
att vi kan plocka ihop så många kompetenser på så kort tid och göra ett effektivt förband av det. Allt från hundar och vaktsoldater till flygtekniker och stabsofficerare som tillsammans löser en gemensam uppgift.
I Försvarsmakten är vi duktiga på mycket och utbildas på ännu fler saker, men viljan att lyckas, förmågan att samarbeta och stoltheten över det vi kan åstadkomma är en kultur vi ska värna om. Nu hade
jag velat skriva att jag somnade gott på vägen hem med denna vetskap men så lyckligt slutar inte äventyret......vaken i nästan två dygn på tre
flygplatser, ett tåg, en buss och slutligen en taxi innan jag kom hem. Men, på nåt sätt, ändå värt det.
Övlt Per Carlemalm
C Transport- och specialflyg/Lokal flygchef Tp84 (C-130 Hercules).
